Tralala Lilla Molntuss (Börs- och USA-konjunkturtankar)

Jag vet inte riktigt varför, men jag kommer att tänka på Bob Hunds "Tralala lilla molntuss" när jag tänker på börsutvecklingen. På sistone har den återigen präglats av det vansinniga beteendet att "dålig statistik är bra för då trycker Fed mer pengar (QE 2, ska vi gissa på en triljon USD?) samt "bra statistik är bra" för då är ... allt bra. När analytiker och strateger börjar resonera så här (vilket de nu gör) osar det minsann katt. Det här inlägget är förmodligen något mer raljerande än vanligt. Ber om ursäkt för detta.



Börsen övervärderad, överköpt och folk är överbullish
I mina ögon är nu börsen övervärderad (Case-Shiller P/E-tal på 19.7 - över det historiska snittet på 16.4), överköpt (nästan 90% av alla aktier på S&P500 är över sina respektive 90dagars MA) och överbullish (investerare för bullish enligt ex.vis enligt AAII). Apropå börsvärdering, se även en metodik här.

Tecknen finns där fortfarande för alla att se  
Den ekonomiska statistiken i USA har inte försämrat lika snabbt som jag trodde i somras, men tecknen finns där (fortfarande) för alla att se. Detaljerna i förra veckans ISM (inköpschefsindex för tillverkningsindustrin) pekar på att ISM inom kort faller under 50. Skillnaden mellan orderingången (new orders) och lagersituationen (inventories) antyder att amerikanska företag byggde upp lager mot sin vilja i september (pga oväntat svag efterfrågan). Orderböckerna växte knappt alls. Nästa månad kommer de att krympa!

QE-hopp hjälper värderingen
Hoppet om ytterligare QE från Fed (och BoE, och kanske även BoJ) är vida spritt. Nära 1,7 triljoner USD i nytryckta pengar som flödade in i bostadsobligationer och statsobligationer gjorde ju så mycket för ekonomin. Sen kan man ju komma ihåg att man hörde samma snack nu (2010) som då (2007/2008) att man ska "lita på Fed". Det hindrade inte ett börsfall på 50% trots att räntan kapades till noll.

Effekterna av mer QE på ekonomin blir sannolikt en besvikelse
Vad spelar 25-50bp lägre ränta för någon roll egentligen? Företagen badar i pengar och investerar på rätt bra, men det är en försvinnande liten del av ekonomin. Hushållen konsumerar vad de får i plånboken, men än så länge tycks de inte så sugna på att belåna sig (de som nu får). Är det så konstigt? Huspriserna faller ånyo - vilket inte var så svårt att räkna ut. Effekterna på ekonomin blir förmodligen en besvikelse, även om allt positivt bör vara välkommet i detta läge. Risken är stor att ytterligare QE eldar på Emerging Markets(EM)/råvarupriser så att inflationshotet växer sig starkare och tvingar EM till massiv åtstramning. Hurra!

Och nästa år stundar en finanspolitisk käftsmäll
Nästa år stundar en rejäl käftsmäll i termer av finanspolitisk åtstramning för 50% av världens BNP i nominella termer (USA+EU27) om inte mycket görs för att lätta på kranarna (osannolikt givet valet i USA och statsskuldkrisen i Europa). Åtstramningen motsvarar halva den potentiella BNP-tillväxten i de båda regionerna. Varför använda nominell BNP? För att det är det som spelar roll för konjunkturen. Att det är billigt att klippa håret i Kina hjälper inte svenska capex-exportörer sådär vansinnigt mycket.

Källa: http://www.weirdasianews.com/wp-content/uploads/2010/07/haircut2.jpg

Snabbt om lagercykeln
Först överraskas företagen av sämre efterfrågan är tänkt, därför uppstår en oväntad lageruppbyggnad eftersom de inte hinner skära i produktionen lika snabbt som orderböckerna krymper (eller växer långsammare än förutspått). I steg 2 minskas produktionen eftersom företagen kan möta aktuell efterfrågan som finns genom att leverera från sina fulla lager. När lagren så småningom börjar sina måste företagen åter öka produktionen. När produktionsnivån väl nått efterfrågenivån kommer produktionen att växa lika snabbt som slutlig efterfrågan.