De högst tvivelaktiga implikationerna av dagens ekonomiska politik

Det är förstås värt ett längre inlägg när det gäller att diskutera de moraliska och fördelningspolitiska implikationerna av Ben Bernankes och Alan Greenspans penningpolitik (se t ex Greenspan put). Vi kan börja med att konstatera att: 

• De som skött sig väl innan krisen nu straffas genom att deras sparade medel urholkas, bland annat på grund av att valutans värde gradvis urholkas. 
• De som egentligen inte vill "ta risk" tvingas dessutom mer eller mindre ut i en jakt på avkastning eftersom den riskfria räntan hålls på noll procent (det går inte leva på säker avkastning även om man försöker).
• De som misskött och belånat sig upp till tacknocken räddas genom rekordlåga räntor.

Kombineras det hela med Bush jr:s, Obamas, EU:s och Ingves politik står det dessutom klart att:

• Storbankerna har hållits under armarna och tillåtits växa ännu mer. Bankägarna speciellt i USA har kommit väldigt lindrigt undan under krisen.
• Detta gäller även vissa svenska banker som Riksbanken fullkomligt öst pengar över genom långfristiga fastränterepor.
• I Europa räddar ECB både misskötta nationer (ECBs köp av statsobligationer) och misskötta banksystem (sänkta krav på säkerheter, långfristiga repor) genom att låna ut pengar till villkor som marknaden aldrig skulle gå med på. 
• Visste du t ex att ECB till dags data köpt statsobligationer (Portugal, Grekland, Irland) för ett belopp som motsvarar 21% av Svensk BNP? Det är rätt mycket pengar, och mer blir det.
• I slutändan blir det, som vanligt, de som skött sig bäst som står för notan genom 1) förluster på ECBs balansräkning och mer signifikant 2) en gradvis urholkning av även eurons värde.

Det här inlägget skrev jag egentligen för att få posta följande "roliga" bild. (källa)