onsdag 6 oktober 2010

Tryckpressarna går varma i november - hur ska QE2 fungera?

Marknaden prisar nu in rejält med QE/tryckpressarnas aktiverande från Federal Reserve. En ansats från "Team Macro Man" antyder att tillgångsköp på kring $350 miljarder är inprisat av räntemarknaden. För de som undrar över hälsan hos USA-konjunkturen är nog detta det slutgiltiga beviset på dess ohälsa.Hur är det tänkt att QE2 ska fungera, och vilka problem finns det med denna approach?

Det korta svaret är att Fed, genom att trycka ned räntorna till onaturligt låga nivåer, ska "kickstarta" privat sektor så att konsumtionstillväxten tar fart och investeringstillväxten accelererar och att uppsvinget därmed blir självförstärkande. Om QE2 inte fungerar kommer "the shit hit the fan". Märk väl att det inte fungerade särskilt väl den första gången. För att citera 
Jim Rogers "råvarukungen på Wall Street":

They've [Fed, Geithner, etc] all been dead wrong, totally unadulterated wrong... Unemployment is higher now than it was before. Everything is worse instead of better.

Hur ska QE2 fungera, och vilka problem finns det med Feds ansats?
  • Räntorna sjunker pga Feds köp av obligationer (större efterfrågan på obligationer höjer priset och sänker därmed räntorna). (Fast efter att QE1 påbörjades mars 2009 så steg faktiskt räntorna, så effekten är oklar). Fed's Dudley uppskattar att $500mdr tillgångsköp motsvarar en räntesänkning av den korta räntan (Fed Funds) med 50-75bp. I termer av stimulans motsvarar detta ungefär en 15bp lägre 10-årsränta.
  • Icke-riskfria investeringar blir därför relativt mer attraktiva ("ha! hade du tänkt dig att spara i räntepapper? glöm det, du ska ta risk, annars får du ingen avkastning alls...").
  • Stigande tillgångspriser gör att hushåll känner sig mer förmögna och därmed "förhoppningsvis" sänker sitt sparande (ökad konsumtionstillväxt). (Sänkt sparande är precis den rätta medicinen för USAs ekonomi. Eller? Om räntorna bedöms vara onaturligt låga bör effekten f.ö. bli begränsad eftersom de kommer att nå "naturliga" nivåer i framtiden.)
  • Företags balansräkningar kommer att se ut att vara i bättre skick (bra för investeringarna).  (Fast varför skulle företagen investera mer om de redan har gott om ledig kapacitet, vilket de har? Om de nu gör det kommer det sannolikt leda till felinvesteringar, likt vi såg mellan 2003 och 2007)
  • Lägre räntor gör att det blir billigare att både äga och köpa hus. Köpkraft frigörs därmed för annan konsumtion än bostadskonsumtion. Lägre bostadskostnader bör leda till större intresse för att köpa hus. (Ett problem är att 30%+ av bolåntagarna i USA har usel kreditrating s.k. (FICO-scores) och inte får refinansiera sig till lägre räntor. RBC uppskattar att effekten sannolikt blir minimal. Ett annat problem är att det redan är rekordbilligt att köpa hus, så det är oklart hur mycket 15-30bp lägre räntor kommer att göra för aktiviteten). 
  • Lägre räntor skapar dessutom större incitament för staten att blåsa på med mer finanspolitik. Obama et al kanske därför ägnar sig åt mer underskottsfinansierad offentlig expansion eftersom räntekostnaden på statsskulden sjunker. Bernanke uttryckte nyligen en önskan om mindre finanspolitisk åtstramning. (den privata sektorns överskuldsättningsproblem antas alltså lösas av att staten skuldsätter sig i allt högre takt. Någon gång kanske även statens skuldsättning leder till problem som i Grekland, Irland och Portugal)
  • Lägre räntor tenderar att leda till valutasvaghet. En svagare dollar gör USAs industri mer konkurrenskraftig. (Inga länder vill dock ha en stark valuta, verkar det som. Japan, Brasilien, Kina är redan arga, och det är bara en tidsfråga innan vi hör gnäll i Europa om en "för stark" valuta. Ska vi gissa på att t om Tyskarna börja kvida kv. 2 2011?. Risken finns dessutom att en svag dollar leder till rejält stigande bensinpriser som urholkar hushållens köpkraft och därmed sänker konjunkturen)
  • Tack vare dollarpeggar exporteras denna slapphänta penningpolitik till andra delar av världen (ex.vis Kina). (Åtminstone till andra länder stramar åt för att förhindra råvaruprisdriven inflation. Asien är till stora delar redan överhettat.)
  • Lätt penningpolitik från USAs sida tvingar fram lätt penningpolitik även i andra länder för att förhindra kraftiga valutaförstärkningar (i länder som inte är överhettade, t ex de flesta västländer).

6 kommentarer:

  1. Världens största ej tidigare genomförda experiment.
    Att analysera processen och försöka göra den legitim, vilket centralbanerna, bankerna, ekonomer och media försöker göra är inget annat än skandalöst.
    Det är inget annat än bedrägerier. Ett ord: Ponzi

    //Vidsynt

    SvaraRadera
  2. Intressant! Frågan som anmäler sig är naturligtvis vad som borde göras i stället?

    SvaraRadera
  3. Ett alternativ är att låta de som överbelånat sig gå i konkurs. Att låta olönsamma investeringar leda till förluster. Att få upp alla förluster till ytan istället för den till synes väletablerade policyn att "put lipstick on a pig".

    Att på så vis, så snabbt som möjligt, rensa ut obalanser & missallockeringar ur systemet så att ekonomin åter kan växa på ett produktivt sätt.

    Det skulle dock leda till en ny konjukturnedgång. Men när den var över skulle det kunna växa uthålligt igen.

    Ett av problemen med Japans hanterade av sin 90-talskris var att de höll allt olönsamt under armarna pga rädslan för konjunktureffekterna. Så byggs ingen långsiktig hållbarhet.

    /Otto

    SvaraRadera
  4. "Det skulle dock leda till en ny konjukturnedgång. Men när den var över skulle det kunna växa uthålligt igen."

    Det skulle nog snarare leda till ett post-apokalyptiskt scenario direkt från Hollywood. Det har helt enkelt gått för långt för att gå den vägen.

    SvaraRadera
  5. Anonym: den bedömningen tycks även de styrande göra. Och det (Österrikiska, se Austrian Economics) receptet ter sig inte heller särskilt gångbart politiskt sett, så vi kommer säkert aldrig få svaret. Vi får istället år efter år med laga&lappa&målaöver-taktik.

    Frågan är dock om inte en sådan utdragen process är just ett "Japanscenario". (Jag tror dock inte att USAs "variant" av Japanscenariot behöver bli lika illa, eftersom USAs befolkning faktiskt växer... ej heller är behovet av en real depreciering lika akut i USA som det var i Japan.)

    SvaraRadera
  6. Flute, okejdå, Kina har "släppt peggen" dvs den är inte stenhård till dollarn lägre. De "släppte peggen" precis innan G20-mötet i juni/juli för att undvika att bli stämpad som en valutamanipulatör av världssamfundet. Sedan tog de tillbaka lite av CNY-styrkan. Nu inför G7/IMF/amerikansk påtryckning/gnäll från EU har de gjort lite igen.

    Det breda värdet på Kinas valuta är dock 5% *svagare* än den var i juni. Motsatt borde vara fallet givet Kinas stora överskott och klättring i "förädlingsligan" (BNP/capita) med mera.

    /Otto

    SvaraRadera