Cervenkas klickjagande äggtoddytrams har en poäng

Den bombastiske Cervenka (SvD) fortsätter på inslaget ekonombasharspår och tycks nu även ha upptäckt briljanta Haldanes verk, om än något sent. Nåja. Cervenka frågar sig om det inte är dags att stoppa "Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne".

För att skapa verklig förändring krävs det kanske att någon rullar in en liten symbolisk handgranat i de akademiska äggtoddycirklarna.

Nu vet ju inte jag hur många makroekonomer som dricker äggtoddy, någon kanske kan fylla i. Men att  föreslå att stoppa detta s.k. nobelpris för att många(?)/flera(?) som tilldelats dem förmodligen har varit alltför modellbundna är väl mest trams?

Bättre vore väl att de som utser priset skärper till sig, och i högre grad belönar briljant "oliktänkande", för att på så vis röra om i dessa äggtoddycirklar. Mina egna favoritkandidater har tyvärr gått ur tiden, men när det begav sig borde t.ex. H. Minsky och W. Godley varit aktuella. Chanserna för detta känns dock låga, ty i ankdammen Sverige ägnas alltför mycket tid åt politiskt korrekt navelskåderi, såväl hos KvA som hos vår klickjagande tendentiösa journalistkår.

Om något pris borde läggas ned, så borde det väl istället vara brödrafolkets fredspris? Kissinger, Arafat, Obama och EU?

För övrigt borde det finnas ett nobelpris i geologi.

USA:s penningtryckarkampanj kan ge Arabisk Sommar

Blogginspirationen har varit låg på sistone. Ändå, kanske värt att skriva ned några reflektioner kring de senaste veckornas stimulansåtgärder. Först en upprepning av vad jag skrev den 30:e maj:

Snart sänker ECB räntan ytterligare (-25bp nästa vecka). Kanske förlänger Federal Reserve Operation Twist (QE2.5) redan i juni, även Bank of England och Bank of Japan kommer att utöka sina respektive QE-program. Kina investerar snart i fler oekonomiska vansinnesprojekt. En flygplats till varje medborgare! Snart kommer vi även kunna lägga Grekland och Spanien bakom oss. Om någon månad eller tre. Då! Då blir det dags. Dags att blåsa liv i en ny liten börsbubbla.
En börsbubbla som ger avtryck på realekonomin. Som gör alla glada. Ett tag. Till dess att det visar sig att tryckpressarna även medför kostnader. Att värderingen blev för hög. Att ekonomin inte hjälptes. Tillbaka till steg 1.

Nu är datumet den 15:e september, lite mer än tre månader senare. Världsbörsen har varit i en stigande trend sedan i juni. ECB lovar oändligt penningtryckande vid behov. BoE trycker mer pengar. BoJ lanserar mer stimulanser inom kost. Kina bygger mer infrastruktur. USA:s centralbank har lanserat penningtryckande plus (QE3+). Den lovar nämligen att, om ekonomin inte tar rejält med fart, att trycka ännu mer pengar. Om det inte hjälper, så kommer den trycka ännu mycket mer pengar. Det inte bara låter spännande, det kommer att bli spännande! Som jag skrev för ett år sedan:

Vi är några stycken som tycker att QE, kvantitativa lättnader, faktiskt medför en hel del stora kostnader. Exempelvis att råvarupriserna då stiger. Speciellt mat- och bensinpriser klättrar i takt med att dollarn försvagas. Mat- och bensinpriser slår också hårdast mot de fattigaste som behöver mest stöd, medan själva tillgångsköpen till synes ger börsen en högre värdering än den annars skulle ha. Väldigt problematiska fördelningspolitiska effekter med andra ord. Konsumtionseffekterna blir också skeva: "de fattiga" har markant högre konsumtionspropensitet givet en viss inkomstökning än "de rika". 

Undertecknad menar att Federal Reserves politik även skapar problem utanför USA, åtminstone i alla länder som har sina valutor knutna till dollarn. Ett land som knyter sin valutakurs till dollarn på ett eller annat sätt importerar USA:s penningpolitik, inte minst genom att deras valutor också försvagas mot allt utom just dollarn.

I dessa länder (och i de flesta andra) kommer mat- och bensinpriser att stiga. Jag tror att detta var en del i den så kallade Arabiska våren. Även om Wikipedia inte håller med så stiger rimligtvis missnöjet hos arbetarklassen och medelklassen om bensin- och matpriser klättrar kraftigt, såvida folket inte blir kompenserade genom höjda löner förstås. Vän av ordning ska dock ha med sig att detta inte är Fed:s fel, utan snarare är det de lokala politikernas eller den lokala centralbankens fel: de bör helt enkelt sluta knyta sina valutor till dollarn. (Många länder för en överlag vanvettig valutapolitik, detta då dess styrande lyssnar alltför mycket på särskilda intressegrupper). Tror man inte att detta kommer att ske kommer alltså den sociala oron tillta.

Vi kommer att få läsa om hur Saudiarabien använder mer av sina (nya) oljeinkomster för att lugna folket. Men vad gör de länder som inte har några oljeinkomster?

Snart kommer tryckpressarna igång!

Mången är de oroliga rösterna som hörs gällande Greklands vara eller icke vara i valutaunionen. Mången är rösterna som hörs kring Spanska bankers (o)hälsa. Mången bekymmer finnes i Europa, i Asien, även i Amerikat finns problem.

Mången aktieanalytiker tycker dock fortfarande att börsen är billig, mången aktiestrateg tycker att rädslan är överdriven. Snart är emellertid även aktieanalytikerna bekymrade.

När de är bekymrade. Då blir det dags. Då kommer nästan allt att vara diskonterat, då kommer även tryckpressarna ha kört igång på bred front.

Snart sänker ECB räntan ytterligare (-25bp nästa vecka). Kanske förlänger Federal Reserve Operation Twist (QE2.5) redan i juni, även Bank of England och Bank of Japan kommer att utöka sina respektive QE-program. Kina investerar snart i fler oekonomiska vansinnesprojekt. En flygplats till varje medborgare! Snart kommer vi även kunna lägga Grekland och Spanien bakom oss. Om någon månad eller tre. Då! Då blir det dags. Dags att blåsa liv i en ny liten börsbubbla.

En börsbubbla som ger avtryck på realekonomin. Som gör alla glada. Ett tag. Till dess att det visar sig att tryckpressarna även medför kostnader. Att värderingen blev för hög. Att ekonomin inte hjälptes. Tillbaka till steg 1.

Ben Bernanke, a one-trick pony

Förstör Tyskland Europa en tredje gång på 100 år?

Joschka Fischer, f.d. utrikesminister i Tyskland, skriver läsvärt att "Europa försöker släcka skuldkrisbranden med bensin" och poängterar att den av tyskarna föreskrivna medicinen nu tydligt krockar med både verkligheten (medicinen gör patienten sjukare) och demokratin (folket accepterar inte en upprepning av den stora depressionen).

Lösningen, som varit kände länge, är att EMU till slut blir en finanspolitisk union, med gemensam finanspolitik och regelverk samt gemensamma obligationer, dvs eurobonds. Alternativet är att hela unionen så småningom imploderar (när skuldtyngda länder tvingas, eller väljer, att "exitera").  Implementationen av en finanspolitisk union innebär dock demokratiska problem. Tyskar är trötta på att rädda Sydeuropa, och sydeuropéer är trötta på tyskarnas medicin - speciellt då den inte fungerar.

Demokratiproblemet beror, tror jag, till stor del på att Europas politiker inte behandlar väljarna som vuxna, utan istället hänför sig åt rutten populism. Kanske skulle acceptansen för räddningspaketen bli högre om väljarna förstod att Tyskland faktiskt - som nation - lånat ut pengar till Sydeuropa (alt. PIIGS-länderna)? Lånar man ut slapphänt, till företag, hushåll, eller nationer som visat sig vara insolventa, bör man rimligtvis acceptera förluster.

Fischer avslutar med en tänkvärd kommentar: "Tyskland förstörde sig självt och den Europeiska ordningen två gånger under 1900-talet. Sedan övertygade Tyskland Väst om att landet hade lärt sig sin läxa. Bara då kunde Tyskland återförenas. Det vore både tragiskt och ironiskt om ett förenat Tyskland, denna gång med de bästa intentioner, förstörde den Europeiska ordningen en tredje gång".

Den mest akuta frågan man måste ställa sig i dagsläget är huruvida länder som Italien, Portugal och Spanien står inför massiva "bank runs", det vill säga att hushållen bestämmer sig för att ta ut/flytta sina pengar från banker i dessa länder till länder som Tyskland. Frågan aktualiseras av utvecklingen i Grekland, där valet i juni till viss del handlar om landets medlemskap i EMU-området.

Vad är uppsidan med att hålla sina euros i t.e.x en spansk bank? Många banker är sannolikt insolventa p.g.a. ickerealiserade förluster relaterat till landets bostadsmarknadskrasch - se fallet Bankia. Givet nuvarande ekonomiska politik i EMU är sannolikt landet Spanien insolvent. Staten kan då inte på ett trovärdigt sätt rädda sitt banksystem utan hjälp utifrån. Det finns alltså ingen uppsida.

Brasveden är samlad i Europa, Greker och Tyskar har hällt bensin över halva kontinenten. Nu saknas bara en gnista.

Gardell-indikatorn varnar för mer börsnedsida

Idag hävdar finanskändisen Christer Gardell att vi har en "bubbla av pessimism" på börsen. Han säger även att börsen är billig. Eftersom jag vaknat på fel sida valde jag därför att gå tillbaka några år i tiden och hitta tidigare köplägen enligt Gardell:

• 2007-08-08 "Vad vi ser nu är en kreditfrossa och jag ser det mer som en piruett på finansmarknaderna."
• 2008-03-11 "Börsen lågt värderad"
• 2008-05-15 "Den långsiktige ska inte sälja nu"
• 2008-10-01 "Förbjud blankning!"
• 2011-07-13 "Hedgefonder dödar börsen"
• 2011-09-01 "Robothandeln gör att börsen blir en lotteriverksamhet"
• 2012-05-24 "Bubbla av pessimism"

Hmm. Kanske har Gardell rätt och det är ett köpläge redan nu? I september 2011 uttalade han sig faktiskt nära en lokal börsbotten (strax påbörjade Fed sin "Operation Twist"). Alla andra gånger låg det värsta framför oss. En av sex gång enligt ovan har det lönat sig att följa hans råd.

Man bör alltså passa sig mycket noga om man är lång när Gardell beklagar sig om börsens låga värdering.

Källa: Yahoo Finance

Väljer grekerna kakmonstret i juni? Tre frågor som söker ett svar

När jag skrev senast var månaden februari och då trodde jag att Riksbanken skulle fortsätta på inslaget räntesänkarspår på grund av sämre makrostatistik. Nu har statistiken visat sig vara tämligen volatil och svårbedömd för svensk del, och majoriteten i direktionen mumlar halvt obegripligt om huspriser och hushållsbelåning i protokollet. Belåningsbollen hör väl egentligen hemma hos Finansinspektionen (FI). Om det inte är så att Ingves et al inte litar på bolånetorsken Borg och hans hejdukar inom FI av inrikespolitiska skäl (det kan vara politiskt inopportunt att sjösätta skärpta bolånetak inför ett val där borgarna redan ligger risigt till).

Internationellt ser det ut som att de mest framåtblickande indikatorerna (inköpschefsindex och olika mätare på stämningsläget hos företag och hushåll) har utvecklats i negativ riktning i de flesta större ekonomier, med undantag för USA. De finansiella marknaderna har dock mestadels varit präglade av skuldkrisoro (främst Grekland men även Spanien), vilket sänkt världsbörserna påtagligt. Åtminstone fram till studsen som inleddes denna vecka.

Några frågor som kommer att avgöra utvecklingen framöver:

1. Kan USA:s konjunktur hålla igång hygglig trots inbromsningen i Europa och i Kina?
   Det är mycket ovanligt med USA:s inköpschefsindex ISM på dessa relativt höga nivåer gentemot Kina och Europa. Antingen kommer USA dras ner, eller så hjälper USA de andra länderna upp. (Se även nedan om ekonomisk skada)
2. Röstar grekerna rätt den 17:e juni?
   Det grekiska partiet Syriza vill både ha kakan kvar och äta den. Om Syriza vinner valet i juni kan man snudd på garantera mycket tuffa förhandlingar med Trojkan, och att förhandlingarna bryter samman bör då åsättas tämligen hög sannolikhet. Spelar Trojkan tufft kommer Grekland då tvingas att lämna EMU, och potentiellt även EU. Om grekerna istället röstar på Ny Demokrati / Pasok är risken mycket mindre för att förhandlingarna bryter samman. Grekland stannar då i EMU. En euroexit riskerar att bli mycket jobbigt för världens börser initialt då Spanien mfl länder riskerar att drabbas av intensifierade bankkriser. Optimisten i mig noterar att de senaste opinionsundersökningarna inte alls pekar på en tydlig Syriza-vinst.
3. Hur mycket ekonomisk skada har skett pga den senaste tidens skuldkrisoro och turbulens? Börsfall översätts till minskade förmögenheter och ökad osäkerhet, vilket riskerar att leda till sämre konsumtions- och investeringstillväxt, åtminstone på kort sikt. Dessutom kan det vara så att företag- och hushåll i skuldtyngda euroländer nu i än högre grad än tidigare börjat misstänka att en euro i det lokala banksystemet kanske inte är lika mycket värd som en euro i starka Tyskland. I så fall riskerar vi att få se äkta bank runs (tänk Northern Rock) inom kort.

Vill det sig illa kommer världens börser, och räntor, att se mer nedsida in i det tredje kvartalet, varpå en snar tsunami av likviditet och räntesänkningar åter kommer att skicka upp börser med mera till nya höjder.

Över och ut.
Otto

Alexis Tsipras (Syriza)

Riksbanken sänker i april och i juli

Smaskig data från SCB idag, med klart sämre BNP-tillväxt än väntat (nästan två procentenheter lägre än Riksbankens spådom för det fjärde kvartalet i årstakt). Detta antyder att arbetslösheten kommer att stiga snabbare än Riksbanken tänkt sig framöver. Kommer ni ihåg Okuns lag?

Om BNP-tillväxten blir en procentenhet över den ”normala” (den tillväxttakt som är förenlig med oförändrad arbetslöshet) minskar arbetslösheten med ungefär 0,7 procentenheter.

(källa: Riksbanken) 

Sedan tidigare har just arbetslösheten lyfts fram som en avgörande indikator för Riksbankens räntepolitik (se norpad bild nedan). Om vi tänker oss att tumregeln ovan är användbar i detta fall antyds att Riksbanken måste revidera upp sin arbetslöshetsbana med nästan 1.5 procentenheter från 7.7% till över 9%!

Dataskörden antyder alltså att Riksbanken kommer att sänka räntan med 25bp både vid aprilmötet och julimötet. Marknaden prissätter c:a hälften av detta.

Källa: Länsförsäkringar

På annat håll kan det konstateras att Euribor-räntor bör fortsätta att dala, speciellt längre ut på kurvan. Detta då ECB:s massiva utlåning (LTRO) gör det mindre riskabelt att låna ut till Europeiska banker.

I takt med att Euribor/EONIA-spreaden krymper översätts det till tryck nedåt även på svenska fixing-spreadar (via basisswappar). Marknadsräntorna (STIBOR) bör därför kunna falla något mer än Riksbankens räntesänkningar antyder framöver. Detta gäller även "rörliga" boräntor.

Vad säger mannen på bilden om detta?

Eurokrisen som paradigmskifte, en KTH-professors snurriga nedsteg och experternas bedömningar

Den hälsosamme ekonomisten skriver bra om det Kuhnska paradigmskiftet som eurokrisen utgör, och får till en bra poäng riktad mot skribenter som Sverker Sörlin i Expressen. Sverker Sörlin gör sig för övrigt till en tacksam måltavla när han snurrar till det om EMU och Europa. Sedan när blev euron likställt med Europa? Dessa manipulativa snedsteg görs nästan alltid i politiska texter och är lätta att hitta när man vet vad man ska leta efter (se argumentationsanalys).  Borde dock inte en KTH-professor veta bättre?

Jag var för euron, men jag måste säga att utredningarna som gjordes berörde mig föga. Om Europa är en bra idé kan man inte utreda fram.  

Nåja, han skriver vidare att:

...det som hänt det senaste året i eurozonen ingick inte i den seriösa diskussionen i Sverige 2002- 2003. Det vara bara oseriösa bedömare som talade om finansiell kollaps, ...,  massarbetslöshet.

Ekonomisten ger svar på tal på hans underförstådda budskap:

Så nu när det faktiskt har hänt borde det ju vara ganska ofarligt att fortsätta med euron - menar han tydligen - eftersom sannolikheten för att det som hände ska hända en gång till måste vara extremt låg. Det var nämligen ytterst osannolikt till att börja med, så sannolikheten att det skulle inträffa mer än en gång måste vara ännu lägre. Man skulle nästan kunna hävda att om det skulle inträffa en gång till så är det nästan inte ens sant att det har hänt.

Och vad gäller Sörlins citat om "oseriösa bedömare" och hur "oförutsägbart" skuldkrisen var, vill jag svara med följande fyra citat från Milton Friedman, en av de mest inflytelserika ekonomerna under 1900-talet.

1. Europe exemplifies a situation unfavourable to a common currency. It is composed of separate nations, speaking different languages, with different customs, and having citizens feeling far greater loyalty and attachment to their own country than to a common market or to the idea of Europe (Friedman, 1997)
2. There will be asymmetric shocks hitting the different countries. That will mean that the only adjustment mechanism they have to meet that with is fiscal and unemployment: pressure on wages, pressure on prices. They have no way out…Suppose things go badly and Italy is in trouble, how does Italy get out of the Euro system? (Friedman, 1998) 
3. Sooner or later, when the global economy hits a real bump, Europe’s internal contradictions will tear it apart. (Friedman, 1999, Friedman, 1999)
4. The least Italy should do is to keep intact the plates which are used to produce lira. (Friedman, 1999)

Överlag när det gäller frågor som det "går politik i", som EMU-projektets möjligheter, kronans fasta växelkurs 1992, möjligtvis även svenska bostadspriser (se Cornucopia), går det ofta inte att förlita sig på "medianexpertens" åsikter som uttrycks i media, utan det gäller då att luta sig mot rätt expert. Detta är förstås lätt att säga i efterhand. Men det kanske inte är omöjligt.

Milton Friedman (1912-2006) var klokare än de flesta

Uppåthack i tillväxtkurvorna pga lagercykeln, hur länge varar ruset?

Det ser just nu ut som att lagercykeln är inne i en positiv fas i USA, och förhoppningsvis är den på väg dit i resten av världen (se grönt text nedan). Det betyder inte på något sätt att vi står inför guld och gröna skogar utan utgör ett tillfälligt, men trevligt, uppåthack i tillväxtkurvorna och konjunkturen.

Lagercykeln sammanfattad
Först överraskas företagen av sämre efterfrågan än tänkt, därför uppstår en oväntad lageruppbyggnad eftersom de inte hinner skära i produktionen lika snabbt som orderböckerna krymper (eller växer långsammare än förutspått). I steg 2 minskas produktionen eftersom företagen kan möta aktuell efterfrågan som finns genom att leverera från sina fulla lager. När lagren så småningom börjar sina måste företagen åter öka produktionen. Detta är den mest positiva fasen för BNP-tillväxten. När produktionsnivån väl nått efterfrågenivån kommer produktionen att växa lika snabbt som slutlig efterfrågan. Normalt sett när inköpschefsindex ISM är stigande brukar börsen utvecklas väl.

Många oklarheter kring hälsan hos USA:s ekonomi, fortfarande

USA-statistiken har varit bättre än väntat nu i flera månader. En hel hög med frågetecken finns dock kvar gällande hälsan hos USA:s ekonomi:

• Fortfarande uppvisas budgetunderskott på 10+% av BNP. När ska man ta itu med detta?
• Nuvarande förlängning av payroll tax cuts och A-kasseersättningarna löper ut sista februari. Förlängs de? Åtminstone några politiska bedömare är skeptiska.
• Hur påverkas kreditgivningen i landet av skuldkrisen i Europa? Motpartsrisken mätt som ex.vis Libor/OIS-spreadar fortsätter åt fel håll, varför?
• BNP-tillväxten hölls under armarna i USA under den andra halvan av 2011 p.g.a. att de negativa faktorerna under den första halvan av 2011 försvann (Japans tsunami och en oljeprischocken).
• Hushållens konsumtion har getts stöd sedan sommaren av en rejäl nedgång av sparkvoten, trots börs- och husprisfall. Detta kan inte fortgå. 
• Investeringsefterfrågan under det andra halvåret kan dessutom ha varit artificiellt hög p.g.a. försämrad avdragsrätt för investeringar som kickar in under 2012.
• Nu senast har det uppdagats att det kan vara fel på säsongsrensningen för flera viktiga variabler (speciellt USA:s ISM, som mäter optimismen hos tillverkningsindustrin). Inte för att det påverkar marknadssentimentet särskilt mycket. 
• Om nu USA-data är stark, varför minskar skatteinbetalningarna i årstakt? Detta stöder att det kan vara fel på säsongsrensningen och blir kanske något vi får se mer av.

Källa: Zerohedge

Insättningar hos ECB säger inget om pengarna från LTRO:n används eller ej

Det finns många där ute som gillar att lyfta fram saker de inte förstår, speciellt om man kan framställa det som att domedagen är nära. Den (ö)kända bloggen ZeroHedge gör ofta detta. Även Financial Times och Reuters är skyldiga. Makrofjanten blir arg. Varför inte lära sig förstå saken först? Nu på sistone har dessa aktörer alla publicerat ECB:s statistik om deposits/insättningar för att argumentera att pengarna från ECB:s långa repa (LTRO) inte används. Detta är ett logiskt felslut.

Logiska felslut gör en arg

Varför? Deposits hos ECB måste stiga till nya (rekordhöga) nivåer till följd av ECB:s osteriliserade repor. Pengarna kommer per definition synas i just denna statistik, även om de används. Två exempel får räcka:

Juni 2007: I grundscenariot fungerar de finansiella marknaderna normalt. 
Bank ett har lockat till sig hushållsinsättningar (tänk lönekonton) om 100kr. På skuldsidan i bankens balansräkning finns även 10kr i kapital. På tillgångssidan finns olika lån. Bank två är inte lika populär hos hushållen. Där har hushållen bara deponerat 50kr. Utöver detta finns 10kr i kapital. För att finansiera sina tillgångar på 110kr har dock bank två lånat pengar. Den har lånat 50kr av bank ett.

Detta är normalläget när interbankmarknaderna fungerar. Då lånar bank ett, utan att vara särskilt rädd för motpartsrisk, ut 50kr till bank två. Varje natt parkeras alla riktiga pengar hos ECB i en depositfacilitet. (De digitala pengarna måste ta vägen någonstans. De är svåra att förvara i byrålådan.)

Juni 2011: Bank ett börjar befara att bank två riskerar konkurss
Bank två kan nu inte längre låna av bank ett (eller av marknaden). Bank två har dock en tillgångsmassa på 110kr som måste finansieras, men riskerar att bara ha tillgång till finansiering om 60kr (hushållens insättningar+kapital). Om inte bank två lyckas låna pengar kommer den tvingas till massiv försäljning av sina tillgångar, alternativt i konkurs.

Detta är ingen bra idé, tycker de styrande. Därför lånar ECB ut pengar till bank två genom en s.k. LTRO. Balansräkningen för bank två är oförändrad med en omslutning på 110kr. Samma sak gäller balansräkningen för bank ett, med skillnaden att den nu har 50kr över på tillgångssidan. Detta belopp lånades tidigare ut till bank två. Dessa pengar kan dock nu användas till annat. Om banken lånar ut detta belopp till en tredje bank, eller till ett företag, så kommer pengarna till slut att hamna hos en bank (och då per definition då parkeras hos ECB:s depositfacilitet). Om pengarna "inte" används, kommer de likväl att hamna hos ECB:s depositfacilitet. (Alla digitala pengar måste ta vägen någonstans.)

ECB botar symtom och köper tid
Ovan resonemang fångar essensen av vad som pågår. Vi kommer att få se fler och fler ointressanta rekord under kommande månader. Rekorden är dock en bieffekt av att ECB är i full färd att åtminstone bota symtomen på skuldkrissjukan. Detta är en bra sak.