Uppåthack i tillväxtkurvorna pga lagercykeln, hur länge varar ruset?

Det ser just nu ut som att lagercykeln är inne i en positiv fas i USA, och förhoppningsvis är den på väg dit i resten av världen (se grönt text nedan). Det betyder inte på något sätt att vi står inför guld och gröna skogar utan utgör ett tillfälligt, men trevligt, uppåthack i tillväxtkurvorna och konjunkturen.

Lagercykeln sammanfattad
Först överraskas företagen av sämre efterfrågan än tänkt, därför uppstår en oväntad lageruppbyggnad eftersom de inte hinner skära i produktionen lika snabbt som orderböckerna krymper (eller växer långsammare än förutspått). I steg 2 minskas produktionen eftersom företagen kan möta aktuell efterfrågan som finns genom att leverera från sina fulla lager. När lagren så småningom börjar sina måste företagen åter öka produktionen. Detta är den mest positiva fasen för BNP-tillväxten. När produktionsnivån väl nått efterfrågenivån kommer produktionen att växa lika snabbt som slutlig efterfrågan. Normalt sett när inköpschefsindex ISM är stigande brukar börsen utvecklas väl.

Många oklarheter kring hälsan hos USA:s ekonomi, fortfarande

USA-statistiken har varit bättre än väntat nu i flera månader. En hel hög med frågetecken finns dock kvar gällande hälsan hos USA:s ekonomi:

• Fortfarande uppvisas budgetunderskott på 10+% av BNP. När ska man ta itu med detta?
• Nuvarande förlängning av payroll tax cuts och A-kasseersättningarna löper ut sista februari. Förlängs de? Åtminstone några politiska bedömare är skeptiska.
• Hur påverkas kreditgivningen i landet av skuldkrisen i Europa? Motpartsrisken mätt som ex.vis Libor/OIS-spreadar fortsätter åt fel håll, varför?
• BNP-tillväxten hölls under armarna i USA under den andra halvan av 2011 p.g.a. att de negativa faktorerna under den första halvan av 2011 försvann (Japans tsunami och en oljeprischocken).
• Hushållens konsumtion har getts stöd sedan sommaren av en rejäl nedgång av sparkvoten, trots börs- och husprisfall. Detta kan inte fortgå. 
• Investeringsefterfrågan under det andra halvåret kan dessutom ha varit artificiellt hög p.g.a. försämrad avdragsrätt för investeringar som kickar in under 2012.
• Nu senast har det uppdagats att det kan vara fel på säsongsrensningen för flera viktiga variabler (speciellt USA:s ISM, som mäter optimismen hos tillverkningsindustrin). Inte för att det påverkar marknadssentimentet särskilt mycket. 
• Om nu USA-data är stark, varför minskar skatteinbetalningarna i årstakt? Detta stöder att det kan vara fel på säsongsrensningen och blir kanske något vi får se mer av.

Källa: Zerohedge

Dags att vara contrarian gällande USA:s ekonomi?

De allra flesta ekonomer spår nu guld och gröna skogar för USA:s ekonomi, speciellt i ljuset av att USA:s kongress till slut förlängde årets skattesänkningar så att de nu gäller in i nästa år - åtminstone till slutet av februari 2012. Nåja, det är väl inte guld och gröna skogar som spås, men ingen talar längre om recessionsrisk för landet, utan Europa har fått stå i rampljuset/vid skampålen. Tydligt är att makrostatistiken i USA har överraskat positivt på sistone. Nu senast var konsumenterna inte lika dystra som ekonomerna hade förväntat sig.

Man ska ofta vara motvalls käring i finansiella sammanhang, och försöka belysa och fokusera på det som ingen annan pratar om. Alla vet väl vid det här laget att EMU-områdets banker ser katastrofala ut? Alla vet väl att de långsiktiga problemen i EMU-området kommer att vara svåröverkomliga?

Den första bilden nedan visar Citigroups överraskningsindex för USA-data. Normalt sett när ekonomer blivit så här pass överraskade har förväntningarna stigit till nivåer som omöjligtvis kan infrias.

Nästa bild visar dessutom att en hund ligger begravd i USA: skatteintäkterna har minskat (i årstakt) på sistone - den positiva statistiken/tillväxten till trots. Detta antyder att sysselsättningen och löneintäkterna kan ha överskattats av statistikmyndigheterna och att underliggande trend är mycket svagare än vad den ser ut att vara. Detta ger stöd till bilden att förväntningarna kommer att grusas framöver, med börs- och räntefall som logisk slutsats.

Ekonomiskt överraskningsindex från Citigroup (högre = bättre utfall än väntat)

Källa: Bloomberg

Krympande skatteinbetalningar till US Treasury

Källa: Shadowstats

Blir Operation Twist samma "succé" som QE2?

En sak jag funderat på är om inte Operation Twist kommer att bli samma "succé" som QE2, dvs att denna stimulansåtgärd skickar upp börsen vilket i sin tur ger vissa positiva realekonomiska effekter genom att hushållens nettoförmögenheter stiger och att företagens balansräkningar ser bättre ut. Stigande förmögenheter översätts normalt sett till minskat sparande, vilket ger konsumtionen stöd.

Hittills påminner "price action" om effekterna från både QE1 och QE2 (hittar tyvärr ej bildkällan nu)

Ekonomerna har också blivit "positivt överraskade" av ekonomisk statistik i USA, efter att ha blivit negativt överraskade en längre tid. Så var fallet även efter QE1 och QE2.

Notera även att Jon Hilsenrath i WSJ nyligen antydde att ytterligare QE (med sikte på bostadsobligationer ) kan komma att sjösättas inom något kvartal.

QE1 och QE2 syftade till att blåsa upp tillgångspriser till (för) höga nivåer. Operation Twist fungerar ungefär som QE2. Politiken "lösgör" pengar som får söka sig till andra "mer riskabla" tillgångar. Detta ger förstås kortvarig skjuts men ger problem när mikrobubblan spricker.

Om Européerna gör något vettigt inom kort kan vi ha lagt grunden för fortsatt börsuppgång.

ECRI varnar också för USA-recession

ECRI varnar nu för recession i USA - likt makrofjanten!


Lakshman Achuthan vid det förhållandevis duktiga prognosinstitutet ECRI sade idag att: "USA är på väg in i en ny recession", "att processen inte går att stoppa" och att det ännu "inte finns några som helst tecken på vändning".

Dagens USA-"data" har dock inte varit så dålig. Hushållen var inte fullt lika pessimistiska som väntat enligt Michigan-undersökningen och Chicago PMI var (som vanligt) bättre än väntat. Chicago-siffran antyder att ISM (inköpschefsindex för tillverkningsindustrin i USA) kommer att vara rätt hygglig trots allt.

Fast... man bör nog ha med sig att USA var i recession redan januari 2008, trots allt ISM då höll sig på höga nivåer under det första halvåret.

Recessionen började i september i både EMU och USA, och värre blir det

Det krävdes alltså att även Federal Reserve uttryckte sig bekymrat om tillväxten för att aktiefolket skulle inse allvaret i situationen och börja baissa på allvar? FOMC igår:

there are significant downside risks to the economic outlook, including strains in global financial markets

Duh. Dagens statistikskörd var dessutom inget att glädjas åt. Inköpschefsindex (PMI) i EMU är som bäst konsistent med stagnation av BNP. Försöker vi förklara EMU:s BNP-tillväxt med PMI (1999-2011) fås dock en prognos på att BNP just nu krymper med 0.1% per kvartal och justerad R2 på 0.81 vilket måste anses vara mycket bra. Framåtblickande indikatorer som orderingången pekar på snabb kontraktion av orderböckerna, vilket är konsistent med minskad produktion framöver (och ytterligare fall i PMI).

Även USA:s ledande indikatorer är konsistent med en ny recession. Ser ut som att den började i september. Jag satte f.ö. ner foten om detta i augusti. ECB sänker räntan inom kort. Riksbanken följer strax efter. Innan årsskiftet känns som huvudscenariot. Grekland defaultar innan jul.

Värre blir det alltså. Macro-man sammanfattar läget just nu:

time is running out, and with US short term paper downgrades we are perilously close to a major breakdown in US money markets

Varning för åtstramning även i USA

Via Paul Krugmans blogg hittar jag följande graf, konstruerad av Goldman Sachs. Den beskriver den tänkta effekten från finanspolitiken på USA:s ekonomiska tillväxt. Enligt nuvarande lag enligt vilken flera skattesänkningar förfaller 2012 kommer  skiftet i landets finanspolitik kraftigt att dämpa tillväxten (streckad svart linje).

Eftersom man i USA "aldrig" höjer skatterna är det dock ingen som tror på denna profil utan ytterligare skattesänkningar och stimulanser lär sjösättas. Hur mycket får vi kanske inte reda på förrän i november, när en "superkommittée" ska komma överens om landets långsiktiga finanspolitiska inriktning.

Huvudpoängen med bilden är att även med President Obamas nya "jobbprogram" kommer finanspolitiken på sin höjd inte påverka negativt nästa år. Det kan alltså bli mycket tuffare, om ex.vis Tea Party trilskas.

G7 - mer snömos

Europas finansiella system står i brand. Vissa marknadsaktörer hade hoppats på en samordnad policyrespons (finanspolitik och centralbanker) redan denna helg. G7, på sedvanligt maner, lyckades istället enas kring en tunn kommuniké som genom att fortsätta att göra "för lite, för sent" ska lösa problemen samtidigt som den andas splittring... Hela G7-kommunikén finns att läsa hos Telegraph. Som jag skrev häromdagen: "Europas politiker tycks dock fortfarande vara fast beslutna att "rädda" den gemensamma valutan genom att eventuellt skapa en alldeles för liten facilitet som även när den blivit något mer flexibel, kommer att vara inflexibel.":

We are taking strong actions to maintain financial stability, restore confidence and support growth. In the US, President Obama has put forward a significant package to strengthen growth and employment through public investments, tax incentives, and targeted jobs measures, combined with fiscal reforms designed to restore fiscal sustainability over the medium term. Euro area countries are implementing the decisions taken on July 21 to address financial tensions, notably through the flexibilisation of the EFSF, reaffirming their inflexible determination to honor fully their own individual sovereign signatures and their commitments to sustainable fiscal conditions and structural reforms. Japan is implementing substantial fiscal measures for reconstruction from the earthquake while ensuring the commitment to medium-term fiscal consolidation.

G7 är ej heller eniga om hur finanspolitiken bör inriktas - vi ser åter en klyfta mellan Europa (åtstramning) och USA (stimulans):

Concerns over the pace and future of the recovery underscore the need for a concerted effort at a global level in support of strong, sustainable and balanced growth. We must all set out and implement ambitious and growth-friendly fiscal consolidation plans rooted within credible fiscal frameworks. Fiscal policy faces a delicate balancing act. Given the still fragile nature of the recovery, we must tread the difficult path of achieving fiscal adjustment plans while supporting economic activity, taking into account different national circumstances.

Vad gäller penningpolitiken lovar de att göra vad som krävs, vilket de förstås alltid gör. Mer likviditetsåtgärder kommer om det behövs, som om någon trodde något annat. Problemet är att banksystemen badar i kortsiktig likviditet. Det som skulle minska en hel del av Europaoron är långsiktig likviditet som t ex att ECB köper bank-obligationer, om det finns inget att läsa.

Monetary policies will maintain price stability and continue to support economic recovery. Central Banks stand ready to provide liquidity to banks as required. We will take all necessary actions to ensure the resilience of banking systems and financial markets. In this context we reaffirm our commitment to implement fully Basel III.

Politiker - se glada ut, det kan de

Noyer (Banque de France) sammanfattar läget perfekt: 

It was really a meeting of great cohesion and force. There was a determination by everyone to meet challenges.      (Källa: Reuters) 

Borde Fed gasa på med mer QE? (Om marinsoldater och definitionen av galenskap)

Borde Fed gasa på med mer QE? Goldman Sachs svar på frågan finns att läsa hos Zerohedge. (Svaret är förstås ja.)

Håll koll på vad journalisten Hilsenrath (WSJ) skriver i ärendet inför Federal Reserves möte den 21:e september. Om han ger tydliga signaler är det klappat och klart.

Vi är några stycken som tycker att QE, kvantitativa lättnader, faktiskt medför en hel del stora kostnader. Exempelvis att råvarupriserna då stiger. Speciellt mat- och bensinpriser klättrar i takt med att dollarn försvagas. Mat- och bensinpriser slår också hårdast mot de fattigaste som behöver mest stöd, medan själva tillgångsköpen till synes ger börsen en högre värdering än den annars skulle ha. Väldigt problematiska fördelningspolitiska effekter med andra ord. Konsumtionseffekterna blir också skeva: "de fattiga" har markant högre konsumtionspropensitet givet en viss inkomstökning än "de rika".

Via Pragmatic Capitalist hittar jag följande klockrena citat:

The beatings will continue until morale improves!

Nu är mig veterligen Ben Bernanke inte en fd. marinsoldat. Men om en viss stimulansåtgärd inte fungerar utan snarare slår bakut, ja, då dubblar vi den!

Einstein erinras.

The definition of insanity is doing the same things and expecting different results

Over and out.
Makrofjanten

Vad hittar Bernanke på i Jackson Hole?

Just when I thought I was out, they pull me back in.

 - Michael Corleone i Gudfadern 3.

På fredag ska Federal Reservechefen Ben Bernanke hålla tal vid den årliga konferensen i Jackson Hole. Förra året hintade Bernanke om QE2, vilket både obligationsmarknaden och börsen såg som något väldigt positivt. Detta lade grunden för ett rejält börsrally och positiva förmögenhetseffekter, vilket även gav konjunkturen lite kortsiktig skjuts.

Som vanligt har Federal Reserves inofficielle talesman Jon Hilsenrath en artikel i WSJ om The Bernanks förehavanden. Denna gång är artikeltiteln "For Bernanke, No Summer Fun at Jackson Hole".  Hilsenrath inleder med att jämföra Bernankes situation med en scen ur Gudfadern 3. Federal Reserve har ända sedan 1987 varit i "marknadens klor", vilket lagt grunden för uttrycket "Greenspan put" (dvs att Fed garanterar en viss bottennivå på börsen). I våras trodde säkerligen Feds Bernanke att USA snart kunde lägga det värsta bakom sig och att hygglig tillväxt stod inför dörren.

Efter de senaste veckornas finansiella turbulens, rejäla börssättning och den bördiga skörden av negativa överraskningar från makrostatistiken hoppas marknaden, som alltid, att centralbanken med ett alexanderhugg ska lösa den gordiska tillväxtknuten (jag, pretentiös?). Förväntningarna på framtidens tillväxt har rasat, och flera bedömare sätter 30-40% sannolikhet för en USA-recession (i så fall blir det förmodligen recession även i Sverige). Som vanligt går det inte utesluta att Riksbanken stollar till det och höjer räntan 25-50bp till för att på ett mer slutgiltigt sätt knäcka konjunkturen innan de inser sitt misstag, but I digress...

Vad ska då vår kära Bernank hitta på? Vid fjolårets konferens framförde han flera möjliga stimulansåtgärder: 1) ytterligare tillgångsköp (QE2), 2) ändrad retorik kring hur länge Fed ska hålla räntan låg ("extended period"), samt 3) sänkt ränta på bankernas överskottsreserver hos Fed.

Alternativ 1 genomfördes i november 2010 och alternativ 2 sjösattes vid Fedmötet i början av augusti.  Alternativ 3 känns som en ytterst marginell åtgärd.

Vad som har diskuterats flitigt under sommaren går under namnet "operation twist" och innebär att Fed ändrar durationen på sin balansräkning. De tillgångar (MBS, Agencies, Treasuries) som köpts sedan 2008 förfaller och ger kupongbetalningar allt eftersom. Operation twist innebär att dessa betalningar återinvesteras i statsobligationer med längre löptid (5-år, 7-år eller 10-år). I kombination med att räntan sannolikt kommer att hållas på nollan till mitten av 2013 skulle detta vara ett verktyg för att stimulera.

Det vore dock inte lika potent som att köpa statsobligationer outright, men vore ett sätt att sjösätta "QE2.5" utan några större negativa repressalier. Kom ihåg att frasen QE är politiskt giftig numera, och att Fed är vida kritiserat av allsköns crackpots i Tea Party-rörelsen.

Notis: krympande BNP i EMU, USA och Sverige är mitt huvudscenario. (kv4 eller kv1, 2012)

FED: Nollränta till sommaren 2013, rekordstor opposition

FOMC statement:

The Committee currently anticipates that economic conditions--including low rates of resource utilization and a subdued outlook for inflation over the medium run--are likely to warrant exceptionally low levels for the federal funds rate at least through mid-2013.  

Tre filurer röstade emot (rekordmånga?): 

Voting against the action were: Richard W. Fisher, Narayana Kocherlakota, and Charles I. Plosser, who would have preferred to continue to describe economic conditions as likely to warrant exceptionally low levels for the federal funds rate for an extended period.

Med andra ord lite mer stimulus än tidigare, men långt ifrån något QE3. Den rekordstora oppositionen antyder också att motståndet mot ytterligare QE är mycket stort.

Två bra citat från dagens bloggläsande - inför the Bernank

Dagens citatskörd - för oss som är för korkade och slöa för att skriva något vettigt själva:
FundMyMutualFund:

The U.S. refuses to acknowledge the problems it has, not to mention actually trying to address them and instead is reactionary trying to run around like a chicken with its head cut off to douse immediate fires with water.  

Alan Ruskin vid Deutsche Bank (via WSJ Marketbeat):

...we are not so much watching a 2011 event, but the beginning of the end of the 2008 crisis. This view would suggest the slide in risky assets is driven by the exhaustion of the 2008-2011 policy stimulus.

 Visar The Bernank var skåpet ska stå om 12 minuter? 

Dags för en ny recession!

En av de tänkta effekterna med QE2 som offentliggjordes i aug-2010 var positiva förmögenhetseffekter som skulle sätta fart på konjunkturen. Brian Sack vid New York Fed sammanfattade det väl:

[B]alance sheet policy ... adds to household wealth by keeping asset prices higher than they otherwise would be. - New York Fed:s Brian Sack (4-okt, 2010)

Det korta svaret var att Fed, genom att trycka ned räntorna till onaturligt låga nivåer, skulle få upp tillgångspriserna till onaturligt höga nivåer, vilket skulle "kickstarta" den privata sektorn så att konsumtionstillväxten tog fart och investeringstillväxten accelererade och att uppsvinget därmed skulle blivit självgående.

Källa: PragCap

För att citera mig själv: "om QE2 inte fungerar kommer 'the shit hit the fan'. Märk väl att det inte fungerade särskilt väl den första gången."


Nu ser det ut som att den positiva utveckling vi ändå sett sedan förra sommaren mest var temporär, och att USA har gått in i en ny recession pga råvaruprisuppgången, tsunamin i Japan och politikernas ändlösa käbblande i EU och USA. (Se även varför det är fara och färde här.)

Skulle börsen & risky assets vända upp tydligt denna vecka kommer jag att backa från mitt "recessioncall".

Gissningsvis får vi snart mer rätt så verkningslös QE från Federal Reserve (kanske något litet redan i morgon?) Se mina tidigare inlägg om QE här.

Nu är det fara o färde! (konjunktur och marknader)

Världskonjunkturen skulle sakta in i år, det har vi vetat sedan årsskiftet. Vi antog också att tsunamin i Japan (mars) skulle inverka negativt på tillväxten och att oljeprisuppgången (feb-apr) skulle sänka konjunkturen till viss del. När Japan så småningom återhämtades (maj-) skulle det ge stöd till tillväxten, på samma vis som lägre oljepriser lösgör kökraft hos hushållen (maj-), vilket även det skulle ge stöd till konjunkturen.

Det vi inte visste var att att både Europas och USA:s politiker så totalt skulle fallera i hanterandet av både statsskuldskrisen och USA:s "skuldtakskris". Det har de nu gjort, och åtminstone ur marknadens synvinkel känns det osannolikt att Obama eller Merkel hittar "en kanin i hatten". (avdelningen underliga metaforer?)

Det är fortfarande så att återhämtningen i Japan bör ge visst stöd till industrikonjunkturen framöver, men USA:s ekonomi (20% av världs-BNP i nominella termer) kan mycket väl vara i recession nu. Sedan tidigare pekade EMU inköpschefsindex på stagnant BNP, så en recession är oroväckande nära även i EMU-området.

Marknadsutsikter

• Efter de senaste blodiga dagarna bör vi nog förvänta oss en liten rekyl på börserna snart (5%?)
• En sådan bör förmodligen användas för att gå kort och köpa konserver för pengarna

Det vi ser just nu är precis som det vi såg under fjolåret, men med skillnaden att nu är Spanien och Italien indragna i skuldkrisen, USA:s centralbank får det svårare att stimulera med tanke på inflationsutsikterna, och att både EMU och USA satsar på snar finanspolitisk åtstramning (under 2010 satsades det istället på ytterligare skattesänkningar). Detta är en illabådande mix, för aktier i synnerhet.

USA:s skuldtakskris kan betyda svenskt räntefall

En liten kul fundering kring "skuldtakskrisen" i USA, som vi hört så mycket om, är hur världens obligationsmarknader kan komma att reagera på en nedgradering av USA:s kreditrating (från Aaa- till Aa-någonting).

Vissa investerare(*) kan exempelvis bara investera en viss andel av sina portföljer i Aaa-obligationer. Om USA står inför en snar nedgradering, något som förefallermer sannolikt för var dag som går, kommer dessa pengar sannolikt behöva ta vägen in i andra Aaa-obligationsmarknader.

Bilden nedan, från Fitch via FT Alphaville, visar storleken på USA:s statsobligationsmarknad i relation till några andra "stora" marknader.

USA:s utestående stock av statsobligationer är enorm. De stora Europeiska statsobligationsmarknaderna är dvärgar i jämförelse.

Det här antyder att exempelvis tyska, brittiska och franska obligationer bör kunna outperforma (dvs räntorna går upp mindre, eller t om ner) rejält jämfört med amerikanska om nu USA blir nedgraderat. Sveriges räntor utvecklas oftast i linje med tyska. Ännu ett räntebull-argument med andra ord.

*) I vilken omfattning är oklart. En internationell storbank estimerade ränteeffekten från en nedgradering till att USA:s långräntor (ex.vis 10 års löptid) kommer att stiga c:a 50-60bp på sikt. (Statsfinanserna förvärras med kring USD100mdr per år).

Oj, nu dör konjunkturen!

En av de viktigaste konjunkturindikatorerna i världen är amerikanska ISM, dvs stämningsläget hos inköpscheferna i USA:s tillverkningsindustrin. Idag kom ISM in rejält under ekonomernas förväntningar - i linje med nästan all annan statistik de senaste månaderna. Orderingången antyder att ISM kan falla ytterligare - under den magiska 50 nivån som tänks skilja produktionsökningar från produktionsminskningar (detta stämmer dock ej empiriskt).

Jag har tidigare skrivit om hur 2011 ändå till stor del liknar 2010, åtminstone när det gäller USA-konjunkturens utveckling. De negativa överraskningarna beror sannolikt på tidigare oljeprisuppgång, tragedin i Japan och inbromsningen i Kina.

Utifrån ISM ser det ut som att bolagen blivit livrädda av oljeprisuppgången och dragit i nödbromsen när det gäller nyinvesteringar och nyanställningar. Förhoppningsvis kommer detta att visa sig vara felaktigt - nu när oljeprisuppgången till viss del reverserats. Konsumenterna gör trots allt sitt bästa för att shoppa vidare. Om bensinpriset faller får de råd till fler giftiga plastleksaker från Kina och Apple Ipads.

Det enda egentligt positiva som kan sägas av de senaste veckornas statistik är att den varit så dålig så att den snart måste komma in mer i linje med förväntningarna - till slut har även ekonomerna fått en mer realistisk förväntansbild. Även om det nu börjar pratas om QE3 tror jag att det är alldeles för tidigt för att hoppas på detta. Kanske kommer Federal Reserve vakna till vid slutet av året. Än så länge kommer de nog tro att nuvarande konjunktursvaghet är en "soft patch" som kommer att lösa sig själv...

Vad gäller Sverige har jag funderat på att blanka fler aktier i ett par spännande sektorer - t om gjort egna aktieanalyser! Eventuellt återkommer jag till dessa senare...

ISM - en bra indikator på USA:s industrikonjunktur

Källa: FRED. Order-lager är snittet över det senaste kvartalet.

Grímsvötn slår till - 2011 nu ännu mer likt 2010

Här har jag tidigare skrivit om att 2011 ändå till stor del liknar 2010, åtminstone när det gäller räntemarknaden & USA-konjunkturens utveckling. Globala långräntor har också fallit på bred front sedan i april. precis som de gjorde efter slutet på Fed:s QE1 under 2010. Global makrostatistik har överraskat mestadels negativt, speciellt i USA. Detta är sannolikt huvudanledningen till räntenedgången, och beror i sig till stor del på årets råvaruprisuppgång (speciellt bensinprisuppgången) som dämpat hushållens köplust och slagit mot företagens framtidsutsikter.

För att lägga till en likhet med fjolåret har den isländska vulkanen Grimsvötn nu haft ett utbrott. SvD rapporterar att:

Man behöver gå säkert hundra år tillbaka i tiden för att hitta ett så stort utbrott hos den här vulkanen (...) För närvarande är askproduktionen stor och den askpelare som steg ur vulkanen mätte enligt honom nästan 20 kilometer. Det kan jämföras med utbrottet i vulkanen Eyjafjallajökull som med sitt askmoln skapade stor oreda i den europeiska flygtrafiken förra året. Där kastades askan ungefär 10 kilometer upp i luften.

Som tur är verkar det ännu inte blåsa söderut...

"Steady as she goes" - HelikopterBernanke

Aleph Blog har en bra jämförelse av FOMC:s nya statement och det i mars:
Redacted Version of the April 2011 FOMC Statement

Mina takeaways:

• Fed uppgraderar sin syn på tillväxten något (trots att Q1 sannolikt var dåligt). "Återhämtningen fortgår i måttlig takt" (moderate). 
• Mjukt om inflationen: "den underliggande inflationen är fortfarande måttlig" (subdued). Fed faktiskt något mer mjuka kring detta än i mars.
• Dessutom kan man fråga sig vart räntehökarna tog vägen? Beslutet att att hålla räntan kvar vid nollan och att fortsätta med QE2 enligt plan var enhälligt - trots att räntehökarna i FOMC kraxat sig hesa under våren.

BTFD - och bli lika glad som Benny.

Höga råvarupriser drabbar USA. Vad säger Bernanke om detta?

Idag föll Dallas Fed oväntat mycket från 24 till 8, vilket antyder lägre produktionstillväxt i industrin i Dallas-regionen. (DallasNews). Förra veckan föll även motsvarande mätning i Philadelphia-regionen oväntat mycket. (Bloomberg). Avmattningen skylls till viss del på de multipla tragedierna i Japan, men även på snabba ökningar av råvarupriser ses som anledningar - ett av priserna med QE2. Några valda citat från respondenterna till Dallas Fed:

• We worry about the impact inflation (energy and food) may have on the recovery and consumer spending.
• Rapidly increasing costs and fuel costs have shocked the consumer away from any nonmandatory spending.
• [C]ost of goods sold and the cost of diesel are keeping our margins at record lows. A weak dollar does not help us. High commodity prices also hurt us.

Fler tecken på den amerikanska ekonomins hälsa fås under innevarande vecka i form av Richmond Fed (tisdag) och Chicago PMI (fredag). Det första kvartalet BNP offentliggörs på fredag, och väntas visa på rätt svag tillväxt (1,8%).

Intressant nog steg inköpschefsindex PMI i Europa under den förra veckan - en undersökning som påminner om Dallas Fed och Philadelphia Fed. Ser ut som att komponentbrist (p.g.a. Japan) och höga inputpriser slår mycket hårdare i USA än i Europa (den svaga dollarn gynnar tydligen inte alla amerikaner, samtidigt som höga skatter gör att prisökningar på insatsvaror i Europa inte märks lika tydligt).

Allra viktigast under veckan blir Federal Reserves räntebeslut med åtföljande presskonferens på onsdag . Presskonferenser är en helt ny form för Fed. Läsvärt om detta finns här: Ahead of the Fed: Seven Quick Takeaways (WSJ) även Jon Hilsenrath, the "Fed Mouthpiece" skriver om detta: Fed Searches for Next Step (WSJ).

Kinas valutareserv kan INTE användas för att rädda sjuka banker

Hos SvD kan man då och då läsa Andreas Cervenkas raljerande om storfinansen och världsekonomin. Raljerande som faktiskt tenderar att vara lätt roande. Nu senast fyrar han av en smaskig textmassa om USA och Kina där bland annat Kinas banksystem berörs. Tyvärr får han, likt så många andra, en viktig sak om bakfoten:

Det finns förstås också skillnader jämfört med den amerikanska bank och- subprimesoppan. En är att kinesiska husköpare inte är lika högt belånade. En annan att den kinesiska staten ruvar på 3 000 miljarder dollar i valutareserver, pengar som kan användas för att skjutas in i sjuka banker.

Visst har den kinesiska staten en gigantisk valutareserv. Men kan denna verkligen användas för att skjuta in medel till lokala banker? Nej. För att inse detta kan vi fundera på hur denna valutareserv uppstår:

• Ett amerikanskt bolag vill köpa giftiga leksaker av en kinesisk exportör. Det amerikanska bolaget har USD, den kinesiska exportören måste ha CNY.
• På en normal marknad hade det amerikanska bolaget sålt USD och köpt CNY för att kunna betala sin kinesiska exportören (på valutavis uttrycks detta "sälj USD/CNY").
• Eftersom amerikaner hela tiden vill köpa stora mängder giftiga leksaker från Kina medan kineser inte är så sugna på att handla amerikanska varor (i USD) skulle marknadsmekanismen sätta press på den kinesiska valutan CNY så att den skulle stärkas.
• Den kinesiska staten har dock av olika skäl bestämt att hålla sin valuta mot USD nästan oförändrad mot USD. De erbjuder sig att köpa (och sälja) USD/CNY till en på förväg bestämd växelkurs.
• Här sätts marknadsmekanism ur spel. Eftersom många vill ha CNY för betala kinesiska exportörer men inte så många vill ha USD måste Kina gå emellan och köpa USD. Kina blir sittande med en stor mängd USD. USD som sedan investeras i ex.vis amerikanska statspapper.
• Hur har PBoC (den kinesiska centralbanken) råd att gå emellan och köpa USD? De lånar pengar av inhemska aktörer. Detta görs genom växelemissioner eller repor. (De skulle även kunna trycka nya CNY för att köpa USD, detta vore dock inflationärt).

Slutsats: Kinas/PBoCs enorma valutareserv är bara en del av balansräkningen (på tillgångssidan). Denna del matchas 1-1 av skulder till lokala aktörer och kan således inte användas till att rädda det lokala banksystemet.

/Otto

En kul dag till ända / brakar USA nu samman?

Vilken kul dag!

Under helgen och dagen har vi fullkomligt bombarderats av rubriker från Bloomberg, WSJ, Reuters, med mera, om Greklands plötsligt nära förestående skuldomstrukturering(1), om hur de euroskeptiska Sannfinländarna gick starkt framåt i Finlands parlamentsval(2), om hur de tänker ställa till problem för räddningen av Portugal(3), om hur ECB trots detta siktar på att höja räntan flera gånger i år(4), men att detta är farligt (5) för att senare under dagen avrunda med att Standard and Poor's sätter USA:s kreditrating på negativ outlook! (6) samtidigt som ECB:s Wellink varnar att en skuldomstrukturering inte är i någons intresse (7).

1. Greece asked EU/IMF at Ecofin to restructure debt-paper (Reuters)
2. Finland: Tough Coalition Talks Ahead With Euro-Skeptic True Finns (WSJ)
3. European sovereign debt crisis worsens as investors bet against Ireland, Portugal and Greece (Telegraph)
4. Market right to see rate increases, ECB's Nowotny (Reuters)
5. ECB's Bonello warns against raising rates quickly (Reuters)
6. S&P revises United States outlook to negative (Reuters)
7. ECB's Wellink-Greek restructuring in no one's interest (Reuters)

S&P varnar för nedgradering

Den mest intressanta nyheten ovan är att S&P till slut varnar för en nedgrading av USA:s rating. Normalt sett följs en nedgraderingsvarning upp inom sex månader eller så med en faktisk nedgradering. Om detta skulle inträffa skulle det per automatik leda till att många ränteförvaltare inte längre kommer att få köpa amerikanska statsobligationer i lika stor utsträckning. Detta är netto ränta upp för den amerikanska staten och därmed även för samhället i stort. Vad händer då med en magra amerikanska ekonomiska återhämtningen?

Intressant nog sammanfaller denna varning från S&P till viss del med det nära förestående slutet på Federal Reserves obligationsköparkampanj QE2. I snitt har den amerikanska centralbanken köpt 2/3 av all nyemitterad amerikansk statsskuld sedan QE2-programmet inleddes i november. Detta bör ha hållit räntorna lägre än vad annars skulle ha blivit fallet. Förmodligen har det även tryckt upp andra tillgångspriser (råvaror, aktier, skräpkrediter) p.g.a. den förstärkta Greenspan/Bernanke "put" centralbankspolitiken innebär. (Fed:s Sack har bl a sagt att en av de viktiga poängerna med QE2 är att "keep asset prices higher than they otherwise would be", se BIS (pdflänk)).

För att förhindra en dyster utveckling får vi hoppas att Gang of Six i Senaten får ihop en trovärdig budgetsaneringsplan ala Göran Persson i Sverige på 1990-talet. (HuffPo) Om de får ihop en sådan plan kommer det att innebära att Federal Reserve kommer att kunna hålla styrräntan Fed Funds lägre, och det ännu längre. Detta vore även positivt för USA:s rating, och medföra lägre långräntor. Gissningsvis är även slutet på QE2 positivt för amerikanska långräntor.

Se gärna även S&P's Q&A session (WSJ).

Marknadsutsikter

Det känns sannolikt att såväl svenska som tyska långräntor (10y) kommer att gå ner mer än de redan gjort. Kurvflackningen i Europa och i Sverige kommer att intensifieras. Börsen bör få se lite mer motvind än vad vi redan sett. Att S&P varnar är stort. Inte kan väl aktieanalytikerna helt ignorera detta? Trots att vi är nästan mitt i rapportsäsongen?