EURECA - ännu en plan för att rädda Grekland (EU/Tyskland ska överbetala)

Konsultgruppen RolandBerger, med kopplingar till den tyska regeringen, har suttit på sina kammare och drömt upp en ny räddningsplan som dessutom "straffar onda spekulanter". Mer att läsa finns hos MacroMan och FT Alphaville.

Nåja. EURECA-planen (PDF-länk) går i korthet ut på:

• EU betalar Grekland EUR125mdr för grekiska tillgångar som förädlas över 15 år. 
• Pengarna används för att återköpa skuld (bland annat från ECB, men till vilket pris?). 
• Landets bruttoskuld minskas från 145% till 88%.
• EUR20mdr investeras, så att tillgångarnas värde blir 165-185mdr. (EUR20mdr ger 100%-200% avkastning alltså? Najs.)
• Dessa EUR20mdr tänks även ge en BNP-skjuts på 8% (över tre år) som en positiv sidoeffekt. 

Några problem med planen:

• Tillgångarnas avkastning måste vara lägre än räntan på statens skuld för att privatisering ska vara bra för statsfinanserna (annars bidrar de statligt ägda tillgångarna med större intäkter än kostnader). Alltså måste bara illa skötta tillgångar privatiseras (tillgångar vars avkastning kan höjas).  
• Vad säger det Grekiska folket om att sälja ut tillgångar värda halva landets BNP? I våras var åtminstone facken ordentligt ilskna kring planerna att sälja EUR50mdr.
• Grekland har tidigare öronmärkt EUR50mdr av tillgångar att privatiseras fram t om 2015. De har haft mycket svårt ens med detta. Nu talas det om att de kanske får in EUR15mdr av dessa EUR50mdr. Var ska resten komma ifrån?
• De flesta av Greklands tillgångar är dessutom fastighetstillgångar. Detta innebär oklarheter kring bygglov, tillstånd, med mera.

Den korta sammanfattningen är att någon (EU/Tyskland) ska överbetala rejält för ett gäng Grekiska skrutt-tillgångar och sedan hålla tummarna för att projekten lyckas och att Grekerna inte trilskas under tidens gång. 

Vore det inte bättre att sätta Grekland i statskonkurs? Det skulle åtminstone göra att jag fick lägga min tid på mer spännande saker än detta.

Några lästips och tankar inför nästa vecka

Inför nästa vecka: undertecknad kommer att kolla extra noga på USA:s NY Fed's Empire manufacturing-index på måndag (har företagen blivit dystrare? växer ordböckerna?).  En liknande undersökning från Philadelphia-regionen offentliggörs på torsdag. I undersökningar som dessa kommer vi få se tecken på huruvida Japans återuppbyggnad nu ger stöd till industrikonjunkturen, eller om detta överskuggas av att skuldtakskrisen och Europakrisen har lett till "ökad osäkerhet", vilket i sig riskerar att leda till minskad efterfrågetillväxt.

All data kan dock komma att överskuggas av mötet mellan Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy, eller kanske får vi bara ännu en gäspningsinducerande kommuniké? Sannolikt är krisen ännu inte stor nog för att E-bonds ska ha kommit upp på förhandlingsbordet. (Detta är en möjlig lösning på Europas statsskuldkris. Förresten, varje gång jag skriver att detta, eller något annat, skulle kunna vara en lösning på skuldkrisen sägs detta utifrån antagandet att de styrande vill hålla ihop EMU och EU i en form lik dagens...)


Några lästips inför kommande vecka:

• Italiens finansminister Tremonti argumenterar återigen för E-bonds. (Reuters)
• Italienskt fack kallar till strejk mot åtstramningsplanerna (TV4)
• Die Welt skriver att Tysklands regering med Angela Merkel i spetsen kan vara redo att så småningom acceptera E-bonds. (Welt) 
• Claes Hemberg har blivit galen och jämför guld- och småbolagssparare med huliganer (Cornucopia)
• De europeiska bankernas situation kanske inte är lika allvarsam som det ser ut (Nomura via FT Alphaville): 

"... the current LOIS spread widening is (...) driven by liquidity measures", "large EU banks have pre-emptively funded typically 70-90% of their 2011 needs, limiting the need for additional issuance into troubled markets."

USA:s skuldtakskris kan betyda svenskt räntefall

En liten kul fundering kring "skuldtakskrisen" i USA, som vi hört så mycket om, är hur världens obligationsmarknader kan komma att reagera på en nedgradering av USA:s kreditrating (från Aaa- till Aa-någonting).

Vissa investerare(*) kan exempelvis bara investera en viss andel av sina portföljer i Aaa-obligationer. Om USA står inför en snar nedgradering, något som förefallermer sannolikt för var dag som går, kommer dessa pengar sannolikt behöva ta vägen in i andra Aaa-obligationsmarknader.

Bilden nedan, från Fitch via FT Alphaville, visar storleken på USA:s statsobligationsmarknad i relation till några andra "stora" marknader.

USA:s utestående stock av statsobligationer är enorm. De stora Europeiska statsobligationsmarknaderna är dvärgar i jämförelse.

Det här antyder att exempelvis tyska, brittiska och franska obligationer bör kunna outperforma (dvs räntorna går upp mindre, eller t om ner) rejält jämfört med amerikanska om nu USA blir nedgraderat. Sveriges räntor utvecklas oftast i linje med tyska. Ännu ett räntebull-argument med andra ord.

*) I vilken omfattning är oklart. En internationell storbank estimerade ränteeffekten från en nedgradering till att USA:s långräntor (ex.vis 10 års löptid) kommer att stiga c:a 50-60bp på sikt. (Statsfinanserna förvärras med kring USD100mdr per år).

Italienkrisen - är slutspelet här?

Isärspreadningen Italien/Tyskland och det vi ser nu på europeiska obligationsmarknader kan antingen vara av episkt slag, eller så kommer det visa sig sig vara en överdriven reaktion(spekulation som blir till panik) till viss del framdriven av internationella aktörer. Det går att lyfta fram flera olika "triggers" för den oro vi nu kan ana vis-a-vis Italien. Undertecknad tycker dock inte någon av dessa händelser är tillräcklig (post hoc ergo propter hoc).

The end game

Med slutspelet i rubriken menas "the end game" på skuldkrisen som inleddes 2007/2008. Med detta avses den tidpunkt då starka länder som Tyskland, Storbritannien och även USA (ja, faktiskt) inte längre kommer att kunna hjälpa svagare länder eller sina banksystem.

Dagens räddningsfaciliteter i Europa är tillräckliga för att, utöver Portugal, Irland och Grekland, även hålla landet Spanien flytande fram t om 2014. Skulle det vara så att Italien och Spanien måste räddas av övriga EMU-länder kan man dock börja fråga sig om inte ratingen hos Tyskland och Frankrike kommer att falla. Dessa två länder garanterar hälften av alla medel i räddningsfaciliteten EFSF. En riktig lösning på en stor del av skuldkrisproblematiken skulle vara ett gemensamt Riksgäldskontor. Då skulle EMU fungera mer likt USA, men detta skulle i sig innebär att finanspolitiken blir samordnad på supranationell nivå. Det tycks inte finnas särskilt mycket stöd för detta varken hos långivarländer eller låntagarländer.

Via Open Europe Blog når mig följande lysande citat av Warren Buffet:

The European situation is not solved... They've got a lot of work to do. When you have 17 countries that all have the same currency, and the yields on their bonds are all different, the situation is not solved. It's like 17 people holding hands and one guy starts walking towards the end of the cliff, and suddenly there's 12 people left and you have to start thinking -- do I want to be holding hands with this group?

Om nu nästa steg är en fördubbling av EFSF (och ESM), kommer Tyskland gå med på detta? 

Det är mycket som vi ska oroa oss för just nu (Grekland, Portugal, Italien, Kinas inflation, Kinas inbromsning, USA:s tillväxt, svenska bostadspriser). Med fredagens och måndagens marknadsrörelser kanske det inte kan bli sådär värst mycket sämre ställt? Låt oss hoppas.

EDIT 17:52: Lade till följande bild som visar utestående CDS:er på ett gäng länder. Italien kan bli ett stort problem...

Fru Merkel "flip-floppar" om Grekland ännu en gång

Kapitlet Grekland i den Europeiska skuldkristragedin har fått flera nya sidor skrivna bara under den senaste veckan. Den sannolikt viktigaste händelsen var att förbundskansler Angela Merkel åter förefaller ha mjuknat inför ECB:s och Frankrikes hårdnackade motstånd mot att den privata sektorn bär en (för) stor börda i nästa räddningspaket av Grekland.

Marknaderna reagerade positivt efter att Frankrikes Sarkozy och Tysklands Merkel tycktes nå någon slags överenskommelse vid sitt möte tête-à-tête igår. Se exempelvis WSJ i frågan.

Att jag kallar Merkel en flip-flopper beror förstås på att Tyskland rapporterades ha mjuknat så sent som den sista maj, se Marketwatch. Några dagar sedan dök finansminister Schäuble upp som en gubbe i lådan och krävde riktigt hårda tag, varpå marknadsoron eskalerade...

Bild lånad från Stiina Lindgrens blogg.

Det blir mycket intressant att följa Merkels stöd i Bundestag framöver. Vad säger hennes inrikespolitiska kamrater om att hon viker ned sig inför Sarkozy?

Viktigast just nu är att ECOFIN-mötet i helgen leder till en bekräftelse av Tysklands mjukare hållning, kommer kanske andra länder (Finland? Nederländerna?) stöka till det? Efter ECOFIN-mötet stundar en förtroendeomröstning för Greklands nya regering på tisdag.