Förstör Tyskland Europa en tredje gång på 100 år?

Joschka Fischer, f.d. utrikesminister i Tyskland, skriver läsvärt att "Europa försöker släcka skuldkrisbranden med bensin" och poängterar att den av tyskarna föreskrivna medicinen nu tydligt krockar med både verkligheten (medicinen gör patienten sjukare) och demokratin (folket accepterar inte en upprepning av den stora depressionen).

Lösningen, som varit kände länge, är att EMU till slut blir en finanspolitisk union, med gemensam finanspolitik och regelverk samt gemensamma obligationer, dvs eurobonds. Alternativet är att hela unionen så småningom imploderar (när skuldtyngda länder tvingas, eller väljer, att "exitera").  Implementationen av en finanspolitisk union innebär dock demokratiska problem. Tyskar är trötta på att rädda Sydeuropa, och sydeuropéer är trötta på tyskarnas medicin - speciellt då den inte fungerar.

Demokratiproblemet beror, tror jag, till stor del på att Europas politiker inte behandlar väljarna som vuxna, utan istället hänför sig åt rutten populism. Kanske skulle acceptansen för räddningspaketen bli högre om väljarna förstod att Tyskland faktiskt - som nation - lånat ut pengar till Sydeuropa (alt. PIIGS-länderna)? Lånar man ut slapphänt, till företag, hushåll, eller nationer som visat sig vara insolventa, bör man rimligtvis acceptera förluster.

Fischer avslutar med en tänkvärd kommentar: "Tyskland förstörde sig självt och den Europeiska ordningen två gånger under 1900-talet. Sedan övertygade Tyskland Väst om att landet hade lärt sig sin läxa. Bara då kunde Tyskland återförenas. Det vore både tragiskt och ironiskt om ett förenat Tyskland, denna gång med de bästa intentioner, förstörde den Europeiska ordningen en tredje gång".

Den mest akuta frågan man måste ställa sig i dagsläget är huruvida länder som Italien, Portugal och Spanien står inför massiva "bank runs", det vill säga att hushållen bestämmer sig för att ta ut/flytta sina pengar från banker i dessa länder till länder som Tyskland. Frågan aktualiseras av utvecklingen i Grekland, där valet i juni till viss del handlar om landets medlemskap i EMU-området.

Vad är uppsidan med att hålla sina euros i t.e.x en spansk bank? Många banker är sannolikt insolventa p.g.a. ickerealiserade förluster relaterat till landets bostadsmarknadskrasch - se fallet Bankia. Givet nuvarande ekonomiska politik i EMU är sannolikt landet Spanien insolvent. Staten kan då inte på ett trovärdigt sätt rädda sitt banksystem utan hjälp utifrån. Det finns alltså ingen uppsida.

Brasveden är samlad i Europa, Greker och Tyskar har hällt bensin över halva kontinenten. Nu saknas bara en gnista.

Grekland trixar och strular ännu en gång? Dags att ta fram revolvern

Allas vår G-Pap (premiärminister Papandreou i Grekland) ställde igår kväll till med rejäl oreda. Åter måste de Europeiska finansmarknaderna oroa sig för en snar statsfinansiell konkurs med de oöverskådliga spridningseffekter en sådan kan komma att innebära. Finansminister Venizelos passade samtidigt på att påpeka att den stundande omröstningen är att betrakta som en euroomröstning.

I korthet:

• Grekland vill eventuellt riva upp räddningsöverenskommelsen med EU/IMF
• Om EU/IMF då inte går med på att låna ut till lättare villkor stundar statsfinansiell bankrutt för Grekland
• Om Grekland röstar mot paketet kan det vara att betrakta med att landet lämnar EMU-projektet
• Få Greker (<40%) tycks tycka att överenskommelsen är "bra"
• Återstår att se om EU/IMF/Tyskland tycker att det är dags att ge ännu mer billiga pengar till dessa "lata greker"

Det här riskerar förstås att få flera konsekvenser, bland annat att bankers exponering till Grekland nu åter blir markant mer riskfylld. Mer riskfyllda banker ökar problemet för länder som Spanien och Italien. Skulle det vara så att Grekland dessutom röstar för att lämna euron bakom sig, skapas ett prejudikat om att länder kan göra just det. Investerare, hushåll och företag riskerar i ett sådant läge att ifrågasätta om en euro i just deras banksystem är en euro. Den kan ju bli en lira, pesetas eller någon annan skruttvaluta när som helst. Bank runs riskerar att bli följden, vilket accelererar de finansieringsproblemen bankerna i berörda länder står inför.

G-Pap visar Merkel var skåpet ska stå

Annorstädes kan det rapporteras att USA:s inköpschefer förvisso var något dystrare än ekonomerna hade väntat sig, men orderingången förbättrades samtidigt som tillverkningsindustrin äntligen börjat minska lagernivåerna. Denna mix av utfall antyder att inköpschefsindex ISM i USA har fallit klart. För Sverige var tendenserna desamma. Najs. Detta spelar dock ingen roll för varken börser eller räntor om inte Européerna skärper till sig.

De som varit börsbullish kanske kan relatera till följande parafrasering av The Cure(*) (youtube):

Standing on the beach 

With a gun in my hand 

Staring at the sea 

Staring at the sand 

Staring down the barrel 

At the greek on the ground 

I can see his open mouth 

But I hear no sound

I'm alive 

I'm dead 

I'm the stranger 

Killing a greek

Spotify började plötsligt dessutom spela Moby's (well) "[t]hat's when I reach for my revolver"(*) (youtube):

That's when I reach for my revolver

That's when it all gets blown away

That's when I reach for my revolver

The spirit passes by this way

Förra veckan kändes det tråkigt att vara kort ett gäng svenska bolag. Idag känns det inte så pjåkigt. 

*) Jag är inte hatisk, eller mordisk. Egentligen. Bara oändligt trött på detta Grektjafs som ALDRIG TAR SLUT.

EURECA - ännu en plan för att rädda Grekland (EU/Tyskland ska överbetala)

Konsultgruppen RolandBerger, med kopplingar till den tyska regeringen, har suttit på sina kammare och drömt upp en ny räddningsplan som dessutom "straffar onda spekulanter". Mer att läsa finns hos MacroMan och FT Alphaville.

Nåja. EURECA-planen (PDF-länk) går i korthet ut på:

• EU betalar Grekland EUR125mdr för grekiska tillgångar som förädlas över 15 år. 
• Pengarna används för att återköpa skuld (bland annat från ECB, men till vilket pris?). 
• Landets bruttoskuld minskas från 145% till 88%.
• EUR20mdr investeras, så att tillgångarnas värde blir 165-185mdr. (EUR20mdr ger 100%-200% avkastning alltså? Najs.)
• Dessa EUR20mdr tänks även ge en BNP-skjuts på 8% (över tre år) som en positiv sidoeffekt. 

Några problem med planen:

• Tillgångarnas avkastning måste vara lägre än räntan på statens skuld för att privatisering ska vara bra för statsfinanserna (annars bidrar de statligt ägda tillgångarna med större intäkter än kostnader). Alltså måste bara illa skötta tillgångar privatiseras (tillgångar vars avkastning kan höjas).  
• Vad säger det Grekiska folket om att sälja ut tillgångar värda halva landets BNP? I våras var åtminstone facken ordentligt ilskna kring planerna att sälja EUR50mdr.
• Grekland har tidigare öronmärkt EUR50mdr av tillgångar att privatiseras fram t om 2015. De har haft mycket svårt ens med detta. Nu talas det om att de kanske får in EUR15mdr av dessa EUR50mdr. Var ska resten komma ifrån?
• De flesta av Greklands tillgångar är dessutom fastighetstillgångar. Detta innebär oklarheter kring bygglov, tillstånd, med mera.

Den korta sammanfattningen är att någon (EU/Tyskland) ska överbetala rejält för ett gäng Grekiska skrutt-tillgångar och sedan hålla tummarna för att projekten lyckas och att Grekerna inte trilskas under tidens gång. 

Vore det inte bättre att sätta Grekland i statskonkurs? Det skulle åtminstone göra att jag fick lägga min tid på mer spännande saker än detta.

Ilsken Trichet mjuknade om styrräntan - mer press på Riksbanken framöver

ECB Trichet ilsknade till idag på presskonferensen (länk till video), i vilken han signalerade att ECB tar en paus med räntehöjningarna. Sannolikt kommer ECB att ha sänkt räntan inom sex månader. (Det här har bäring på Riksbanken som i så fall sannolikt kommer att behöva sänka räntan för att förhindra en för stark svensk krona, se ex.vis på retoriken från Norges Bank de senaste dagarna, eller på agerandet hos SNB för den delen).

Trichet är som bäst när han är arg

Europas politiker har ignorerat ECB:s råd många gånger och istället betett sig mer eller mindre vettvilligt i tiotalet år. Nu i våras varnade ECB tydligt för vad som komma skulle om Europas politiker inte tog sitt ansvar i skuldkrisfrågan och Greklandsfrågan i synnerhet. Europas politiker, ledda av Merkozy, struntade i råden och körde vidare. Situationen har därför blivit som den blivit, vilket är mycket oroväckande.

Italien och Spanien är fullt indragna i skuldkrishärvan och hade sannolikt gått i statsfinansiell konkurs om inte ECB gripit in den 8:e augusti. Stora, systemviktiga, banker i Frankrike och Italien kan inte längre gå till marknaden för att finansiera sig på längre löptider. Om inte denna situation löses kommer det att leda till en kreditkontraktion i länderna, vilket sänker den ekonomiska aktiviteten (ny recession kanske?). Sänkt ekonomisk aktivitet leder till nya kreditförluster, bankproblem och statsfinansiella frågeställningar som man helst inte vill tänka sig. Det är samtidigt inte alls otänkbart att Grekland tvingas ställa in betalningarna redan inom sex månader på grund av allt käbbel. En okontrollerad default skulle säkerligen få "svårförutsedda" spridningseffekter till Irland, Portugal, Spanien, Italien och kanske även Frankrike. Värre än 2008 kan det bli om Europas politiker inte skärper till sig.

Europas politiker tycks dock fortfarande vara fast beslutna att "rädda" den gemensamma valutan genom att eventuellt skapa en alldeles för liten facilitet som även när den blivit något mer flexibel, kommer att vara inflexibel.

Over and out,
Makrofjanten

Fru Merkel "flip-floppar" om Grekland ännu en gång

Kapitlet Grekland i den Europeiska skuldkristragedin har fått flera nya sidor skrivna bara under den senaste veckan. Den sannolikt viktigaste händelsen var att förbundskansler Angela Merkel åter förefaller ha mjuknat inför ECB:s och Frankrikes hårdnackade motstånd mot att den privata sektorn bär en (för) stor börda i nästa räddningspaket av Grekland.

Marknaderna reagerade positivt efter att Frankrikes Sarkozy och Tysklands Merkel tycktes nå någon slags överenskommelse vid sitt möte tête-à-tête igår. Se exempelvis WSJ i frågan.

Att jag kallar Merkel en flip-flopper beror förstås på att Tyskland rapporterades ha mjuknat så sent som den sista maj, se Marketwatch. Några dagar sedan dök finansminister Schäuble upp som en gubbe i lådan och krävde riktigt hårda tag, varpå marknadsoron eskalerade...

Bild lånad från Stiina Lindgrens blogg.

Det blir mycket intressant att följa Merkels stöd i Bundestag framöver. Vad säger hennes inrikespolitiska kamrater om att hon viker ned sig inför Sarkozy?

Viktigast just nu är att ECOFIN-mötet i helgen leder till en bekräftelse av Tysklands mjukare hållning, kommer kanske andra länder (Finland? Nederländerna?) stöka till det? Efter ECOFIN-mötet stundar en förtroendeomröstning för Greklands nya regering på tisdag.