Förstör Tyskland Europa en tredje gång på 100 år?

Joschka Fischer, f.d. utrikesminister i Tyskland, skriver läsvärt att "Europa försöker släcka skuldkrisbranden med bensin" och poängterar att den av tyskarna föreskrivna medicinen nu tydligt krockar med både verkligheten (medicinen gör patienten sjukare) och demokratin (folket accepterar inte en upprepning av den stora depressionen).

Lösningen, som varit kände länge, är att EMU till slut blir en finanspolitisk union, med gemensam finanspolitik och regelverk samt gemensamma obligationer, dvs eurobonds. Alternativet är att hela unionen så småningom imploderar (när skuldtyngda länder tvingas, eller väljer, att "exitera").  Implementationen av en finanspolitisk union innebär dock demokratiska problem. Tyskar är trötta på att rädda Sydeuropa, och sydeuropéer är trötta på tyskarnas medicin - speciellt då den inte fungerar.

Demokratiproblemet beror, tror jag, till stor del på att Europas politiker inte behandlar väljarna som vuxna, utan istället hänför sig åt rutten populism. Kanske skulle acceptansen för räddningspaketen bli högre om väljarna förstod att Tyskland faktiskt - som nation - lånat ut pengar till Sydeuropa (alt. PIIGS-länderna)? Lånar man ut slapphänt, till företag, hushåll, eller nationer som visat sig vara insolventa, bör man rimligtvis acceptera förluster.

Fischer avslutar med en tänkvärd kommentar: "Tyskland förstörde sig självt och den Europeiska ordningen två gånger under 1900-talet. Sedan övertygade Tyskland Väst om att landet hade lärt sig sin läxa. Bara då kunde Tyskland återförenas. Det vore både tragiskt och ironiskt om ett förenat Tyskland, denna gång med de bästa intentioner, förstörde den Europeiska ordningen en tredje gång".

Den mest akuta frågan man måste ställa sig i dagsläget är huruvida länder som Italien, Portugal och Spanien står inför massiva "bank runs", det vill säga att hushållen bestämmer sig för att ta ut/flytta sina pengar från banker i dessa länder till länder som Tyskland. Frågan aktualiseras av utvecklingen i Grekland, där valet i juni till viss del handlar om landets medlemskap i EMU-området.

Vad är uppsidan med att hålla sina euros i t.e.x en spansk bank? Många banker är sannolikt insolventa p.g.a. ickerealiserade förluster relaterat till landets bostadsmarknadskrasch - se fallet Bankia. Givet nuvarande ekonomiska politik i EMU är sannolikt landet Spanien insolvent. Staten kan då inte på ett trovärdigt sätt rädda sitt banksystem utan hjälp utifrån. Det finns alltså ingen uppsida.

Brasveden är samlad i Europa, Greker och Tyskar har hällt bensin över halva kontinenten. Nu saknas bara en gnista.

Varning för åtstramning även i USA

Via Paul Krugmans blogg hittar jag följande graf, konstruerad av Goldman Sachs. Den beskriver den tänkta effekten från finanspolitiken på USA:s ekonomiska tillväxt. Enligt nuvarande lag enligt vilken flera skattesänkningar förfaller 2012 kommer  skiftet i landets finanspolitik kraftigt att dämpa tillväxten (streckad svart linje).

Eftersom man i USA "aldrig" höjer skatterna är det dock ingen som tror på denna profil utan ytterligare skattesänkningar och stimulanser lär sjösättas. Hur mycket får vi kanske inte reda på förrän i november, när en "superkommittée" ska komma överens om landets långsiktiga finanspolitiska inriktning.

Huvudpoängen med bilden är att även med President Obamas nya "jobbprogram" kommer finanspolitiken på sin höjd inte påverka negativt nästa år. Det kan alltså bli mycket tuffare, om ex.vis Tea Party trilskas.

En kul dag till ända / brakar USA nu samman?

Vilken kul dag!

Under helgen och dagen har vi fullkomligt bombarderats av rubriker från Bloomberg, WSJ, Reuters, med mera, om Greklands plötsligt nära förestående skuldomstrukturering(1), om hur de euroskeptiska Sannfinländarna gick starkt framåt i Finlands parlamentsval(2), om hur de tänker ställa till problem för räddningen av Portugal(3), om hur ECB trots detta siktar på att höja räntan flera gånger i år(4), men att detta är farligt (5) för att senare under dagen avrunda med att Standard and Poor's sätter USA:s kreditrating på negativ outlook! (6) samtidigt som ECB:s Wellink varnar att en skuldomstrukturering inte är i någons intresse (7).

1. Greece asked EU/IMF at Ecofin to restructure debt-paper (Reuters)
2. Finland: Tough Coalition Talks Ahead With Euro-Skeptic True Finns (WSJ)
3. European sovereign debt crisis worsens as investors bet against Ireland, Portugal and Greece (Telegraph)
4. Market right to see rate increases, ECB's Nowotny (Reuters)
5. ECB's Bonello warns against raising rates quickly (Reuters)
6. S&P revises United States outlook to negative (Reuters)
7. ECB's Wellink-Greek restructuring in no one's interest (Reuters)

S&P varnar för nedgradering

Den mest intressanta nyheten ovan är att S&P till slut varnar för en nedgrading av USA:s rating. Normalt sett följs en nedgraderingsvarning upp inom sex månader eller så med en faktisk nedgradering. Om detta skulle inträffa skulle det per automatik leda till att många ränteförvaltare inte längre kommer att få köpa amerikanska statsobligationer i lika stor utsträckning. Detta är netto ränta upp för den amerikanska staten och därmed även för samhället i stort. Vad händer då med en magra amerikanska ekonomiska återhämtningen?

Intressant nog sammanfaller denna varning från S&P till viss del med det nära förestående slutet på Federal Reserves obligationsköparkampanj QE2. I snitt har den amerikanska centralbanken köpt 2/3 av all nyemitterad amerikansk statsskuld sedan QE2-programmet inleddes i november. Detta bör ha hållit räntorna lägre än vad annars skulle ha blivit fallet. Förmodligen har det även tryckt upp andra tillgångspriser (råvaror, aktier, skräpkrediter) p.g.a. den förstärkta Greenspan/Bernanke "put" centralbankspolitiken innebär. (Fed:s Sack har bl a sagt att en av de viktiga poängerna med QE2 är att "keep asset prices higher than they otherwise would be", se BIS (pdflänk)).

För att förhindra en dyster utveckling får vi hoppas att Gang of Six i Senaten får ihop en trovärdig budgetsaneringsplan ala Göran Persson i Sverige på 1990-talet. (HuffPo) Om de får ihop en sådan plan kommer det att innebära att Federal Reserve kommer att kunna hålla styrräntan Fed Funds lägre, och det ännu längre. Detta vore även positivt för USA:s rating, och medföra lägre långräntor. Gissningsvis är även slutet på QE2 positivt för amerikanska långräntor.

Se gärna även S&P's Q&A session (WSJ).

Marknadsutsikter

Det känns sannolikt att såväl svenska som tyska långräntor (10y) kommer att gå ner mer än de redan gjort. Kurvflackningen i Europa och i Sverige kommer att intensifieras. Börsen bör få se lite mer motvind än vad vi redan sett. Att S&P varnar är stort. Inte kan väl aktieanalytikerna helt ignorera detta? Trots att vi är nästan mitt i rapportsäsongen?

Mellanösternoro kan bli 2011 års skuldkris (USA-konjunktur)

Hur många spådde oro och revolution över Nordafrika och Mellanöstern för ett par månader sedan? Känns som en svart svan...

Libyen riskerar gå emot ett inbördeskrig om inte Khadaffi på något sätt försvinner ur bilden (läsvärt om Libyen av Flute). Analytiker varnar för ett oljepris på $220 om Algeriet skulle falla (än så länge har inte mycket hänt här). Andra analytiker varnar för att det är Bahrain man ska hålla ögonen på, vars  utveckling skulle kunna leda till spridningseffekter i Kuwait och Saudiarabien. Än så länge tonar de flesta ner utvecklingen (hur ofta har "de flesta" rätt?). Det är i tider som dessa det brukar löna sig att vara en contrarian och tänka syndiga, pessimistiska tankar.

Med detta i baktanke kan vi göra en liten fundering kring vad som hände 2010, och parallellerna med 2011.

Vad hände år 2010?

• I början av fjolåret såg det mesta bra ut för amerikansk ekonomi. 
• Inköpschefsindex ISM (oftast en god indikator på BNP-tillväxten) var på höga nivåer och var på väg uppåt. 
• Finanspolitiken gav stöd till tillväxten. 
• Arbetsmarknadsindikatorer förbättrades stadigt och sysselsättningen (nonfarm payrolls) växte.
• Varje månad köpte centralbanken Federal Reserve statsobligationer i syfte att stimulera ekonomin (köpen slutfördes i mars).
• Ekonomerna spådde överlag mycket stark tillväxt, och att återhämtningen skulle bli både självgående och robust när sysselsättningen nu äntligen tog fart.
• Ekonomerna trodde även att Federal Reserve skulle höja räntan senare under året (kv3-kv4)

Vad hände sedan? Under det andra kvartalet eskalerade skuldkrisen i Europa, vilket fick amerikanska börser på fall samtidigt som riskpremierna steg. Det blev dyrare för många företag att låna.  Hushållen höll lite hårdare i plånboken eftersom börsen föll. Finanspolitiken gav mindre bidrag än tidigare i kv2-kv3. Tillväxten bromsade in till under 2% och vi fick oro för en "dubbeldip", dvs för en ny recession, som ett brev på posten. I slutet av augusti hintade sedan helikopter-Bernanke om mer stimulanser (QE2), varpå allt vändes till det positiva på ryggen av förnyade börsuppgångar.

Vad händer 2011?

• Just nu ser det mesta bra ut för den amerikanska ekonomin. 
• Inköpschefsindex ligger över 60 och kan mycket väl stiga till nya toppnivåer nästa vecka. 
• Finanspolitiken ger stöd till tillväxten (p.g.a. bland annat Obamas och Republikanernas överenskommelse om "payroll tax cuts" i december). 
• Arbetsmarknadsindikatorerna förbättras stadigt (åtminstone initial jobless claims och arbetslösheten). Nonfarm payrolls nästa vecka blir förmodligen stark. 
• Varje månad köper centralbanken Federal Reserve statsobligationer i syfte att stimulera ekonomin (köpen slutförs i juni enligt nuvarande plan).
• Ekonomerna spår överlag stark tillväxt, och att återhämtningen kommer att bli både självgående och robust när sysselsättningen nu äntligen tar fart.
• Ekonomerna har börjat spå att Federal Reserve kommer att höja räntan senare under året 

Vad hände? Det vet vi inte ännu. Det är dock mycket möjligt att det vi ser i mellanöstern orsakar en större oljeprisuppgång och därigenom agerar hämsko på tillväxten(*) likt skuldkrisen gjorde förra året (den är f.ö. inte över ännu). Ett större börsfall skulle leda till att hushållen håller hårdare i plånboken. Finanspolitiken kommer att ge mindre bidrag än tidigare i kv2-kv3, speciellt om Tea Party-republikanerna får sin vilja fram.

Ser ni några likheter? 
Vi får hoppas att den privata sektorn nu repar rejält med mod. Vi bör även hålla tummarna för att oron i Mellanöstern lägger sig och inte hotar konjunkturen. Helt osannolikt med ett dystert tillväxtförlopp kan det väl ändå inte vara?

*) Många ekonomer tänker sig 0.5 procentenheter lägre global tillväxt för varje $10 ökning av oljepriset (åtminstone när det sker av dåliga anledningar, dvs oro kring utbudet). Se exempelvis Reuters hjälpfunktion.

En briljant sammanfattande bild på år 2010

Bloggen VIX and more har en briljant sammanfattande bild på år 2010 på sin blogg. Denna visas nedan. Undertecknad var baissig på USAs ekonomi från senvåren till hösten, vilket visade sig vara helt rätt. Jag underskattade dock viljan att blåsa på med ytterligare stimulanser, både penningpolitiska (QE2) och finanspolitiska (Obama/Republikanernas skattesänkningar), speciellt så nära efter ett val som till stora delar präglats av oro kring framtida budgetunderskott... Nu ser det ut som att amerikanerna minskade sitt sparande rejält under andra halvan av 2010,vilket gett konjunkturen lite extra skjuts.

Nåja. Till bilden!