Höga råvarupriser drabbar USA. Vad säger Bernanke om detta?

Idag föll Dallas Fed oväntat mycket från 24 till 8, vilket antyder lägre produktionstillväxt i industrin i Dallas-regionen. (DallasNews). Förra veckan föll även motsvarande mätning i Philadelphia-regionen oväntat mycket. (Bloomberg). Avmattningen skylls till viss del på de multipla tragedierna i Japan, men även på snabba ökningar av råvarupriser ses som anledningar - ett av priserna med QE2. Några valda citat från respondenterna till Dallas Fed:

• We worry about the impact inflation (energy and food) may have on the recovery and consumer spending.
• Rapidly increasing costs and fuel costs have shocked the consumer away from any nonmandatory spending.
• [C]ost of goods sold and the cost of diesel are keeping our margins at record lows. A weak dollar does not help us. High commodity prices also hurt us.

Fler tecken på den amerikanska ekonomins hälsa fås under innevarande vecka i form av Richmond Fed (tisdag) och Chicago PMI (fredag). Det första kvartalet BNP offentliggörs på fredag, och väntas visa på rätt svag tillväxt (1,8%).

Intressant nog steg inköpschefsindex PMI i Europa under den förra veckan - en undersökning som påminner om Dallas Fed och Philadelphia Fed. Ser ut som att komponentbrist (p.g.a. Japan) och höga inputpriser slår mycket hårdare i USA än i Europa (den svaga dollarn gynnar tydligen inte alla amerikaner, samtidigt som höga skatter gör att prisökningar på insatsvaror i Europa inte märks lika tydligt).

Allra viktigast under veckan blir Federal Reserves räntebeslut med åtföljande presskonferens på onsdag . Presskonferenser är en helt ny form för Fed. Läsvärt om detta finns här: Ahead of the Fed: Seven Quick Takeaways (WSJ) även Jon Hilsenrath, the "Fed Mouthpiece" skriver om detta: Fed Searches for Next Step (WSJ).

Kinas valutareserv kan INTE användas för att rädda sjuka banker

Hos SvD kan man då och då läsa Andreas Cervenkas raljerande om storfinansen och världsekonomin. Raljerande som faktiskt tenderar att vara lätt roande. Nu senast fyrar han av en smaskig textmassa om USA och Kina där bland annat Kinas banksystem berörs. Tyvärr får han, likt så många andra, en viktig sak om bakfoten:

Det finns förstås också skillnader jämfört med den amerikanska bank och- subprimesoppan. En är att kinesiska husköpare inte är lika högt belånade. En annan att den kinesiska staten ruvar på 3 000 miljarder dollar i valutareserver, pengar som kan användas för att skjutas in i sjuka banker.

Visst har den kinesiska staten en gigantisk valutareserv. Men kan denna verkligen användas för att skjuta in medel till lokala banker? Nej. För att inse detta kan vi fundera på hur denna valutareserv uppstår:

• Ett amerikanskt bolag vill köpa giftiga leksaker av en kinesisk exportör. Det amerikanska bolaget har USD, den kinesiska exportören måste ha CNY.
• På en normal marknad hade det amerikanska bolaget sålt USD och köpt CNY för att kunna betala sin kinesiska exportören (på valutavis uttrycks detta "sälj USD/CNY").
• Eftersom amerikaner hela tiden vill köpa stora mängder giftiga leksaker från Kina medan kineser inte är så sugna på att handla amerikanska varor (i USD) skulle marknadsmekanismen sätta press på den kinesiska valutan CNY så att den skulle stärkas.
• Den kinesiska staten har dock av olika skäl bestämt att hålla sin valuta mot USD nästan oförändrad mot USD. De erbjuder sig att köpa (och sälja) USD/CNY till en på förväg bestämd växelkurs.
• Här sätts marknadsmekanism ur spel. Eftersom många vill ha CNY för betala kinesiska exportörer men inte så många vill ha USD måste Kina gå emellan och köpa USD. Kina blir sittande med en stor mängd USD. USD som sedan investeras i ex.vis amerikanska statspapper.
• Hur har PBoC (den kinesiska centralbanken) råd att gå emellan och köpa USD? De lånar pengar av inhemska aktörer. Detta görs genom växelemissioner eller repor. (De skulle även kunna trycka nya CNY för att köpa USD, detta vore dock inflationärt).

Slutsats: Kinas/PBoCs enorma valutareserv är bara en del av balansräkningen (på tillgångssidan). Denna del matchas 1-1 av skulder till lokala aktörer och kan således inte användas till att rädda det lokala banksystemet.

/Otto