fredag 25 februari 2011

Mellanösternoro kan bli 2011 års skuldkris (USA-konjunktur)

Hur många spådde oro och revolution över Nordafrika och Mellanöstern för ett par månader sedan? Känns som en svart svan...



Libyen riskerar gå emot ett inbördeskrig om inte Khadaffi på något sätt försvinner ur bilden (läsvärt om Libyen av Flute). Analytiker varnar för ett oljepris på $220 om Algeriet skulle falla (än så länge har inte mycket hänt här). Andra analytiker varnar för att det är Bahrain man ska hålla ögonen på, vars  utveckling skulle kunna leda till spridningseffekter i Kuwait och Saudiarabien. Än så länge tonar de flesta ner utvecklingen (hur ofta har "de flesta" rätt?). Det är i tider som dessa det brukar löna sig att vara en contrarian och tänka syndiga, pessimistiska tankar.

Med detta i baktanke kan vi göra en liten fundering kring vad som hände 2010, och parallellerna med 2011.

Vad hände år 2010?

  • I början av fjolåret såg det mesta bra ut för amerikansk ekonomi. 
  • Inköpschefsindex ISM (oftast en god indikator på BNP-tillväxten) var på höga nivåer och var på väg uppåt. 
  • Finanspolitiken gav stöd till tillväxten. 
  • Arbetsmarknadsindikatorer förbättrades stadigt och sysselsättningen (nonfarm payrolls) växte.
  • Varje månad köpte centralbanken Federal Reserve statsobligationer i syfte att stimulera ekonomin (köpen slutfördes i mars).
  • Ekonomerna spådde överlag mycket stark tillväxt, och att återhämtningen skulle bli både självgående och robust när sysselsättningen nu äntligen tog fart.
  • Ekonomerna trodde även att Federal Reserve skulle höja räntan senare under året (kv3-kv4)

Vad hände sedan? Under det andra kvartalet eskalerade skuldkrisen i Europa, vilket fick amerikanska börser på fall samtidigt som riskpremierna steg. Det blev dyrare för många företag att låna.  Hushållen höll lite hårdare i plånboken eftersom börsen föll. Finanspolitiken gav mindre bidrag än tidigare i kv2-kv3. Tillväxten bromsade in till under 2% och vi fick oro för en "dubbeldip", dvs för en ny recession, som ett brev på posten. I slutet av augusti hintade sedan helikopter-Bernanke om mer stimulanser (QE2), varpå allt vändes till det positiva på ryggen av förnyade börsuppgångar.

Vad händer 2011?

  • Just nu ser det mesta bra ut för den amerikanska ekonomin. 
  • Inköpschefsindex ligger över 60 och kan mycket väl stiga till nya toppnivåer nästa vecka. 
  • Finanspolitiken ger stöd till tillväxten (p.g.a. bland annat Obamas och Republikanernas överenskommelse om "payroll tax cuts" i december). 
  • Arbetsmarknadsindikatorerna förbättras stadigt (åtminstone initial jobless claims och arbetslösheten). Nonfarm payrolls nästa vecka blir förmodligen stark. 
  • Varje månad köper centralbanken Federal Reserve statsobligationer i syfte att stimulera ekonomin (köpen slutförs i juni enligt nuvarande plan).
  • Ekonomerna spår överlag stark tillväxt, och att återhämtningen kommer att bli både självgående och robust när sysselsättningen nu äntligen tar fart.
  • Ekonomerna har börjat spå att Federal Reserve kommer att höja räntan senare under året 

Vad hände? Det vet vi inte ännu. Det är dock mycket möjligt att det vi ser i mellanöstern orsakar en större oljeprisuppgång och därigenom agerar hämsko på tillväxten(*) likt skuldkrisen gjorde förra året (den är f.ö. inte över ännu). Ett större börsfall skulle leda till att hushållen håller hårdare i plånboken. Finanspolitiken kommer att ge mindre bidrag än tidigare i kv2-kv3, speciellt om Tea Party-republikanerna får sin vilja fram.

Ser ni några likheter? 
Vi får hoppas att den privata sektorn nu repar rejält med mod. Vi bör även hålla tummarna för att oron i Mellanöstern lägger sig och inte hotar konjunkturen. Helt osannolikt med ett dystert tillväxtförlopp kan det väl ändå inte vara?

*) Många ekonomer tänker sig 0.5 procentenheter lägre global tillväxt för varje $10 ökning av oljepriset (åtminstone när det sker av dåliga anledningar, dvs oro kring utbudet). Se exempelvis Reuters hjälpfunktion.

2 kommentarer:

  1. Nog snarare Kina som är den svarta svanen.
    Det börjar hända grejer där borta också.

    SvaraRadera
  2. Undertecknad tror att Kinesisk fundamenta är, och länge har varit, i en bubbla, så jo. Visst finns det risker även "där borta". (Finansiell repression+fast valutakurs har lett till alldeles för låga kapitalkostnader, vilket i sin tur leder till alldeles för stora investeringar. Den gången kapitalkostnaderna blir "normala" kommer det att göra ont för flera).
    /O

    SvaraRadera