Eurokrisen som paradigmskifte, en KTH-professors snurriga nedsteg och experternas bedömningar

Den hälsosamme ekonomisten skriver bra om det Kuhnska paradigmskiftet som eurokrisen utgör, och får till en bra poäng riktad mot skribenter som Sverker Sörlin i Expressen. Sverker Sörlin gör sig för övrigt till en tacksam måltavla när han snurrar till det om EMU och Europa. Sedan när blev euron likställt med Europa? Dessa manipulativa snedsteg görs nästan alltid i politiska texter och är lätta att hitta när man vet vad man ska leta efter (se argumentationsanalys).  Borde dock inte en KTH-professor veta bättre?

Jag var för euron, men jag måste säga att utredningarna som gjordes berörde mig föga. Om Europa är en bra idé kan man inte utreda fram.  

Nåja, han skriver vidare att:

...det som hänt det senaste året i eurozonen ingick inte i den seriösa diskussionen i Sverige 2002- 2003. Det vara bara oseriösa bedömare som talade om finansiell kollaps, ...,  massarbetslöshet.

Ekonomisten ger svar på tal på hans underförstådda budskap:

Så nu när det faktiskt har hänt borde det ju vara ganska ofarligt att fortsätta med euron - menar han tydligen - eftersom sannolikheten för att det som hände ska hända en gång till måste vara extremt låg. Det var nämligen ytterst osannolikt till att börja med, så sannolikheten att det skulle inträffa mer än en gång måste vara ännu lägre. Man skulle nästan kunna hävda att om det skulle inträffa en gång till så är det nästan inte ens sant att det har hänt.

Och vad gäller Sörlins citat om "oseriösa bedömare" och hur "oförutsägbart" skuldkrisen var, vill jag svara med följande fyra citat från Milton Friedman, en av de mest inflytelserika ekonomerna under 1900-talet.

1. Europe exemplifies a situation unfavourable to a common currency. It is composed of separate nations, speaking different languages, with different customs, and having citizens feeling far greater loyalty and attachment to their own country than to a common market or to the idea of Europe (Friedman, 1997)
2. There will be asymmetric shocks hitting the different countries. That will mean that the only adjustment mechanism they have to meet that with is fiscal and unemployment: pressure on wages, pressure on prices. They have no way out…Suppose things go badly and Italy is in trouble, how does Italy get out of the Euro system? (Friedman, 1998) 
3. Sooner or later, when the global economy hits a real bump, Europe’s internal contradictions will tear it apart. (Friedman, 1999, Friedman, 1999)
4. The least Italy should do is to keep intact the plates which are used to produce lira. (Friedman, 1999)

Överlag när det gäller frågor som det "går politik i", som EMU-projektets möjligheter, kronans fasta växelkurs 1992, möjligtvis även svenska bostadspriser (se Cornucopia), går det ofta inte att förlita sig på "medianexpertens" åsikter som uttrycks i media, utan det gäller då att luta sig mot rätt expert. Detta är förstås lätt att säga i efterhand. Men det kanske inte är omöjligt.

Milton Friedman (1912-2006) var klokare än de flesta