Via FT Alphaville hittar jag följande citat (dagens citat, makroekonomihumor...):
Is not the Italian finance minister as relevant as the Swiss naval minister?
Ett gemensamt riksgäldskontor
Förslaget från de två innebär att EU inför ett gemensamt riksgäldskontor (European Debt Agency, EDA) som skulle kunna emittera EU-obligationer (E-bonds) för upp till 40% av landets BNP - väl under Maastrichtfördragets tak om statsskuld upp till 60% av BNP. Över tiden skulle en mycket likvid statsobligationsmarknad skapas (lika stor som USAs). En likvid marknad ger låga räntor.
Initialt sett skulle EDA finansiera 50% av EU-ländernas emissionsbehov. Detta ska kunna höjas till 100% i kristider.
Ett institutionaliserande av "defaults" och "haircuts" på obligationer
Det mest intressanta med förslaget är att det skulle institutionalisera "defaults" i EU. EDA skulle erbjuda att byta ut lokala statsobligationer (ex.vis irländska statsobligationer) mot EDA-obligationer mot en rabatt (en s.k. "haircut") som beror på marknadsstressen (t.ex. mätt med CDS-spreadar). Ländernas befintliga statsobligationer skulle därför prissättas utifrån risken att detta kommer att ske. Marknaden skulle disciplinera länder som missköter sig (vilket löser moral hazard-problematiken till stor del).
Ett införande skulle kräva förändrade fördrag
Ett införande skulle kräva förändringar i EUs fördrag - en utdragen process. Det är även oklart i vilken utsträckning som banker och andra finansiella institutioner skulle vara intresserade av att byta ut ex.vis irländska statsobligationer mot EDA-obligationer. Då skulle de befintliga förlusterna behöva föras upp till ytan. Tyskland som är ankarlandet i hela EMU är, och bör, dessutom vara rädda för att landet då sannolikt står inför högre räntekostnader p.g.a. att landet då implicit kommer att garantera mer av EUs skulder, samtidigt som EDAs emissioner sannolikt skulle höja tyska räntor p.g.a. "crowding out".
Strutsbeteendet förväntas fortsätta
EUs respons till den (än så länge mestadels europeiska) skuldkrisen kommer dock sannolikt även framgent att karaktäriseras av att ledarna sticker huvudet i sanden när de inte bekämpar fel problem (ex. likviditet istället för solvens). Så sent som alldeles nyss stack Merkel huvudet djupt ned i sanden när hon sade att "[r]ight now I see no need to expand the fund [EFSF]". Eller... rent tekniskt sett behövs inte mer medel exakt i denna stund, men vore det inte bättre att bli lite proaktiv någon gång? Att förhindra problem tenderar att vara mycket billigare i längden.
Förbundskansler Angela Merkel visas på bilden nedan
Ett bra förslag om man gillar tanken på ett Europas Förenta Stater.
SvaraRaderaVi som vill se mindre av överstatlighet och korruption, bank/centralbanksstyre, välkomnar Riktiga defaults och utträden ur EU.
Samtidigt så kan man förstå att Europa sneglar avundsjukt på USA. Inte har man några problem att få fram muni bonds till fullständigt konkursade delstater? Men USA är USA och där finns det ingen hejd på lånemöjligheterna.
SvaraRaderaVidsynt: jag menade förstås ett bra förslag i den mån det kan hjälpa "lösa" vissa skruttländers finanseringsproblem. Inte min favoritlösning. Att det skulle vara en väg mot ännu tätare integration håller jag förstås med om. Vill dom ha kvar sin gemensamma valuta finns det dock få utvägar: tyskarna måste ta fram plånboken och visa att de menar allvar.
SvaraRaderaJa det vi ser nu är själva grundtanken från början. Att börja med en gemensam valuta, utan andra gemensamma politiska åtgärder är omöjligt. Detta ekonomiska/politiska/ideologiska projekt är nu i (klassiska) skeendet att man genom kriser tvingar fram sin agenda. Gemensam ekonomisk/finansiell politik, gemensam treasury, gemensamma lagar, gemensam domstol. Ja vi är redan där och det är inte så mycket som står ivägen. Endast folket skulle nu kunna göra skillnad men de är för svagsinta, lättmanipulerade och distraherade för att ens inse vad som sker, mitt framför deras ögon.
SvaraRadera