En röst från 2007

Ibland uttrycker andra bloggare vad man känner väldigt väl. Denna gång är det J. Hussman, som i en pre-krasch-kommentar (2007) skriver följande:

If the parents or the children of Wall Street analysts were to ask for wise investment advice, would the first thought of these analysts really be to encourage stock purchases at a multi-year market high, in a long-uncorrected and strenuously overbought advance, at a multiple of over 18 times earnings on unusually wide profit margins, with wages and unit labor costs rising faster than inflation, while interest rates are rising, bullish sentiment is unusually high, and corporate insiders are selling heavily? 

Jag tycker att det känns läskigt positivt nu, februari 2013, trots en Greenspan/Bernanke "put". (För övrigt har börsen (MSCI World) lyckats med konststycket att falla upp till 9,5% även under perioder då USA:s centralbank ägnar sig åt sitt (numera sedvanliga) aggressiva obligationsköpande.)

Annorstädes har Europa haft det kämpigt i flera veckor: se Eurostoxx eller Itraxx Senior Financials. Sydkoreas KOSPI likaså. AUD/USD är långt ifrån några toppar - precis som EUR/USD. Berlusconi gör headlines. Vad gör S&P500 efter?

Galet positivt stämningsläge: svanjakten inleds NU

Tryckpressar hit o tryckpressar dit. Finns det någon som är pessimistiskt inställd till börsen längre? Förra fredagens skvallerblaska (DI) var fullsmäckad med aktiebullish budskap. Vart skriver man om man blir kränkt av medias obalanserade budskap? Davoseliten slår fast att krisen är över. Detta speglar sannolikt mer att S&P500 är på 1500 än något annat. Konsensus tycks alltså vara extremt bullish. Småsparare, Davoselit. Ja, alla utom kanske landets hästbesvansade Borg.

Även om jag tycker att makroläget globalt är klart mindre bekymmersamt nu än för 3-6 månader sen så är stämningsläget galet positivt. Hur var det nu: när alla är på samma sida av traden, så belönas just denna trade av marknaden? Nej, så brukar det inte vara. Istället brukar det dyka upp svanar av allsköns sorter: vita, grå och svarta. Personligen hoppas jag på en stor fet flamingo.

Makromässigt under Q1/Q2:

* USA: mer svaga data stundar pga politisk osäkerhet och finanspolitisk åtstramning
* EMU: Tyskland ser allt bättre ut och lägger grunden för tidigare tillväxt än vad ekonomerna tror
* Kina: tillväxten fortsätter att ta fart, men klart lugnare än under 2009-2010
* Sverige: inköpschefsindex ska strax skjuta i höjden - 50+ inom några månader kanske
* Krona: starkare krona under våren både mot euron och mot dollarn
* Riksbanken: 40/60 för en 25bp sänkning i februari = botten - åtminstone i denna tidshorisont.

Vilka marknadsimplikationer får jag?

Cervenkas klickjagande äggtoddytrams har en poäng

Den bombastiske Cervenka (SvD) fortsätter på inslaget ekonombasharspår och tycks nu även ha upptäckt briljanta Haldanes verk, om än något sent. Nåja. Cervenka frågar sig om det inte är dags att stoppa "Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne".

För att skapa verklig förändring krävs det kanske att någon rullar in en liten symbolisk handgranat i de akademiska äggtoddycirklarna.

Nu vet ju inte jag hur många makroekonomer som dricker äggtoddy, någon kanske kan fylla i. Men att  föreslå att stoppa detta s.k. nobelpris för att många(?)/flera(?) som tilldelats dem förmodligen har varit alltför modellbundna är väl mest trams?

Bättre vore väl att de som utser priset skärper till sig, och i högre grad belönar briljant "oliktänkande", för att på så vis röra om i dessa äggtoddycirklar. Mina egna favoritkandidater har tyvärr gått ur tiden, men när det begav sig borde t.ex. H. Minsky och W. Godley varit aktuella. Chanserna för detta känns dock låga, ty i ankdammen Sverige ägnas alltför mycket tid åt politiskt korrekt navelskåderi, såväl hos KvA som hos vår klickjagande tendentiösa journalistkår.

Om något pris borde läggas ned, så borde det väl istället vara brödrafolkets fredspris? Kissinger, Arafat, Obama och EU?

För övrigt borde det finnas ett nobelpris i geologi.

USA:s penningtryckarkampanj kan ge Arabisk Sommar

Blogginspirationen har varit låg på sistone. Ändå, kanske värt att skriva ned några reflektioner kring de senaste veckornas stimulansåtgärder. Först en upprepning av vad jag skrev den 30:e maj:

Snart sänker ECB räntan ytterligare (-25bp nästa vecka). Kanske förlänger Federal Reserve Operation Twist (QE2.5) redan i juni, även Bank of England och Bank of Japan kommer att utöka sina respektive QE-program. Kina investerar snart i fler oekonomiska vansinnesprojekt. En flygplats till varje medborgare! Snart kommer vi även kunna lägga Grekland och Spanien bakom oss. Om någon månad eller tre. Då! Då blir det dags. Dags att blåsa liv i en ny liten börsbubbla.
En börsbubbla som ger avtryck på realekonomin. Som gör alla glada. Ett tag. Till dess att det visar sig att tryckpressarna även medför kostnader. Att värderingen blev för hög. Att ekonomin inte hjälptes. Tillbaka till steg 1.

Nu är datumet den 15:e september, lite mer än tre månader senare. Världsbörsen har varit i en stigande trend sedan i juni. ECB lovar oändligt penningtryckande vid behov. BoE trycker mer pengar. BoJ lanserar mer stimulanser inom kost. Kina bygger mer infrastruktur. USA:s centralbank har lanserat penningtryckande plus (QE3+). Den lovar nämligen att, om ekonomin inte tar rejält med fart, att trycka ännu mer pengar. Om det inte hjälper, så kommer den trycka ännu mycket mer pengar. Det inte bara låter spännande, det kommer att bli spännande! Som jag skrev för ett år sedan:

Vi är några stycken som tycker att QE, kvantitativa lättnader, faktiskt medför en hel del stora kostnader. Exempelvis att råvarupriserna då stiger. Speciellt mat- och bensinpriser klättrar i takt med att dollarn försvagas. Mat- och bensinpriser slår också hårdast mot de fattigaste som behöver mest stöd, medan själva tillgångsköpen till synes ger börsen en högre värdering än den annars skulle ha. Väldigt problematiska fördelningspolitiska effekter med andra ord. Konsumtionseffekterna blir också skeva: "de fattiga" har markant högre konsumtionspropensitet givet en viss inkomstökning än "de rika". 

Undertecknad menar att Federal Reserves politik även skapar problem utanför USA, åtminstone i alla länder som har sina valutor knutna till dollarn. Ett land som knyter sin valutakurs till dollarn på ett eller annat sätt importerar USA:s penningpolitik, inte minst genom att deras valutor också försvagas mot allt utom just dollarn.

I dessa länder (och i de flesta andra) kommer mat- och bensinpriser att stiga. Jag tror att detta var en del i den så kallade Arabiska våren. Även om Wikipedia inte håller med så stiger rimligtvis missnöjet hos arbetarklassen och medelklassen om bensin- och matpriser klättrar kraftigt, såvida folket inte blir kompenserade genom höjda löner förstås. Vän av ordning ska dock ha med sig att detta inte är Fed:s fel, utan snarare är det de lokala politikernas eller den lokala centralbankens fel: de bör helt enkelt sluta knyta sina valutor till dollarn. (Många länder för en överlag vanvettig valutapolitik, detta då dess styrande lyssnar alltför mycket på särskilda intressegrupper). Tror man inte att detta kommer att ske kommer alltså den sociala oron tillta.

Vi kommer att få läsa om hur Saudiarabien använder mer av sina (nya) oljeinkomster för att lugna folket. Men vad gör de länder som inte har några oljeinkomster?

Snart kommer tryckpressarna igång!

Mången är de oroliga rösterna som hörs gällande Greklands vara eller icke vara i valutaunionen. Mången är rösterna som hörs kring Spanska bankers (o)hälsa. Mången bekymmer finnes i Europa, i Asien, även i Amerikat finns problem.

Mången aktieanalytiker tycker dock fortfarande att börsen är billig, mången aktiestrateg tycker att rädslan är överdriven. Snart är emellertid även aktieanalytikerna bekymrade.

När de är bekymrade. Då blir det dags. Då kommer nästan allt att vara diskonterat, då kommer även tryckpressarna ha kört igång på bred front.

Snart sänker ECB räntan ytterligare (-25bp nästa vecka). Kanske förlänger Federal Reserve Operation Twist (QE2.5) redan i juni, även Bank of England och Bank of Japan kommer att utöka sina respektive QE-program. Kina investerar snart i fler oekonomiska vansinnesprojekt. En flygplats till varje medborgare! Snart kommer vi även kunna lägga Grekland och Spanien bakom oss. Om någon månad eller tre. Då! Då blir det dags. Dags att blåsa liv i en ny liten börsbubbla.

En börsbubbla som ger avtryck på realekonomin. Som gör alla glada. Ett tag. Till dess att det visar sig att tryckpressarna även medför kostnader. Att värderingen blev för hög. Att ekonomin inte hjälptes. Tillbaka till steg 1.

Ben Bernanke, a one-trick pony

Förstör Tyskland Europa en tredje gång på 100 år?

Joschka Fischer, f.d. utrikesminister i Tyskland, skriver läsvärt att "Europa försöker släcka skuldkrisbranden med bensin" och poängterar att den av tyskarna föreskrivna medicinen nu tydligt krockar med både verkligheten (medicinen gör patienten sjukare) och demokratin (folket accepterar inte en upprepning av den stora depressionen).

Lösningen, som varit kände länge, är att EMU till slut blir en finanspolitisk union, med gemensam finanspolitik och regelverk samt gemensamma obligationer, dvs eurobonds. Alternativet är att hela unionen så småningom imploderar (när skuldtyngda länder tvingas, eller väljer, att "exitera").  Implementationen av en finanspolitisk union innebär dock demokratiska problem. Tyskar är trötta på att rädda Sydeuropa, och sydeuropéer är trötta på tyskarnas medicin - speciellt då den inte fungerar.

Demokratiproblemet beror, tror jag, till stor del på att Europas politiker inte behandlar väljarna som vuxna, utan istället hänför sig åt rutten populism. Kanske skulle acceptansen för räddningspaketen bli högre om väljarna förstod att Tyskland faktiskt - som nation - lånat ut pengar till Sydeuropa (alt. PIIGS-länderna)? Lånar man ut slapphänt, till företag, hushåll, eller nationer som visat sig vara insolventa, bör man rimligtvis acceptera förluster.

Fischer avslutar med en tänkvärd kommentar: "Tyskland förstörde sig självt och den Europeiska ordningen två gånger under 1900-talet. Sedan övertygade Tyskland Väst om att landet hade lärt sig sin läxa. Bara då kunde Tyskland återförenas. Det vore både tragiskt och ironiskt om ett förenat Tyskland, denna gång med de bästa intentioner, förstörde den Europeiska ordningen en tredje gång".

Den mest akuta frågan man måste ställa sig i dagsläget är huruvida länder som Italien, Portugal och Spanien står inför massiva "bank runs", det vill säga att hushållen bestämmer sig för att ta ut/flytta sina pengar från banker i dessa länder till länder som Tyskland. Frågan aktualiseras av utvecklingen i Grekland, där valet i juni till viss del handlar om landets medlemskap i EMU-området.

Vad är uppsidan med att hålla sina euros i t.e.x en spansk bank? Många banker är sannolikt insolventa p.g.a. ickerealiserade förluster relaterat till landets bostadsmarknadskrasch - se fallet Bankia. Givet nuvarande ekonomiska politik i EMU är sannolikt landet Spanien insolvent. Staten kan då inte på ett trovärdigt sätt rädda sitt banksystem utan hjälp utifrån. Det finns alltså ingen uppsida.

Brasveden är samlad i Europa, Greker och Tyskar har hällt bensin över halva kontinenten. Nu saknas bara en gnista.

Gardell-indikatorn varnar för mer börsnedsida

Idag hävdar finanskändisen Christer Gardell att vi har en "bubbla av pessimism" på börsen. Han säger även att börsen är billig. Eftersom jag vaknat på fel sida valde jag därför att gå tillbaka några år i tiden och hitta tidigare köplägen enligt Gardell:

• 2007-08-08 "Vad vi ser nu är en kreditfrossa och jag ser det mer som en piruett på finansmarknaderna."
• 2008-03-11 "Börsen lågt värderad"
• 2008-05-15 "Den långsiktige ska inte sälja nu"
• 2008-10-01 "Förbjud blankning!"
• 2011-07-13 "Hedgefonder dödar börsen"
• 2011-09-01 "Robothandeln gör att börsen blir en lotteriverksamhet"
• 2012-05-24 "Bubbla av pessimism"

Hmm. Kanske har Gardell rätt och det är ett köpläge redan nu? I september 2011 uttalade han sig faktiskt nära en lokal börsbotten (strax påbörjade Fed sin "Operation Twist"). Alla andra gånger låg det värsta framför oss. En av sex gång enligt ovan har det lönat sig att följa hans råd.

Man bör alltså passa sig mycket noga om man är lång när Gardell beklagar sig om börsens låga värdering.

Källa: Yahoo Finance