måndagen den 11:e februari 2013

En röst från 2007

Ibland uttrycker andra bloggare vad man känner väldigt väl. Denna gång är det J. Hussman, som i en pre-krasch-kommentar (2007) skriver följande:

If the parents or the children of Wall Street analysts were to ask for wise investment advice, would the first thought of these analysts really be to encourage stock purchases at a multi-year market high, in a long-uncorrected and strenuously overbought advance, at a multiple of over 18 times earnings on unusually wide profit margins, with wages and unit labor costs rising faster than inflation, while interest rates are rising, bullish sentiment is unusually high, and corporate insiders are selling heavily? 

Jag tycker att det känns läskigt positivt nu, februari 2013, trots en Greenspan/Bernanke "put". (För övrigt har börsen (MSCI World) lyckats med konststycket att falla upp till 9,5% även under perioder då USA:s centralbank ägnar sig åt sitt (numera sedvanliga) aggressiva obligationsköpande.)

Annorstädes har Europa haft det kämpigt i flera veckor: se Eurostoxx eller Itraxx Senior Financials. Sydkoreas KOSPI likaså. AUD/USD är långt ifrån några toppar - precis som EUR/USD. Berlusconi gör headlines. Vad gör S&P500 efter?

1 kommentar:

  1. Att falla upp är sannerligen ett konststycke.

    Allt är för positivt för tillfället. Jag funderar på att plocka fram slev och kastrull för att ge mig ut på gatorna och varna folk att ekonomisk undergång stundar. Eller så struntar jag i det, köper på mig än mer guld, och låter det ske.

    SvaraRadera