Snart kommer tryckpressarna igång!

Mången är de oroliga rösterna som hörs gällande Greklands vara eller icke vara i valutaunionen. Mången är rösterna som hörs kring Spanska bankers (o)hälsa. Mången bekymmer finnes i Europa, i Asien, även i Amerikat finns problem.

Mången aktieanalytiker tycker dock fortfarande att börsen är billig, mången aktiestrateg tycker att rädslan är överdriven. Snart är emellertid även aktieanalytikerna bekymrade.

När de är bekymrade. Då blir det dags. Då kommer nästan allt att vara diskonterat, då kommer även tryckpressarna ha kört igång på bred front.

Snart sänker ECB räntan ytterligare (-25bp nästa vecka). Kanske förlänger Federal Reserve Operation Twist (QE2.5) redan i juni, även Bank of England och Bank of Japan kommer att utöka sina respektive QE-program. Kina investerar snart i fler oekonomiska vansinnesprojekt. En flygplats till varje medborgare! Snart kommer vi även kunna lägga Grekland och Spanien bakom oss. Om någon månad eller tre. Då! Då blir det dags. Dags att blåsa liv i en ny liten börsbubbla.

En börsbubbla som ger avtryck på realekonomin. Som gör alla glada. Ett tag. Till dess att det visar sig att tryckpressarna även medför kostnader. Att värderingen blev för hög. Att ekonomin inte hjälptes. Tillbaka till steg 1.

Ben Bernanke, a one-trick pony

Förstör Tyskland Europa en tredje gång på 100 år?

Joschka Fischer, f.d. utrikesminister i Tyskland, skriver läsvärt att "Europa försöker släcka skuldkrisbranden med bensin" och poängterar att den av tyskarna föreskrivna medicinen nu tydligt krockar med både verkligheten (medicinen gör patienten sjukare) och demokratin (folket accepterar inte en upprepning av den stora depressionen).

Lösningen, som varit kände länge, är att EMU till slut blir en finanspolitisk union, med gemensam finanspolitik och regelverk samt gemensamma obligationer, dvs eurobonds. Alternativet är att hela unionen så småningom imploderar (när skuldtyngda länder tvingas, eller väljer, att "exitera").  Implementationen av en finanspolitisk union innebär dock demokratiska problem. Tyskar är trötta på att rädda Sydeuropa, och sydeuropéer är trötta på tyskarnas medicin - speciellt då den inte fungerar.

Demokratiproblemet beror, tror jag, till stor del på att Europas politiker inte behandlar väljarna som vuxna, utan istället hänför sig åt rutten populism. Kanske skulle acceptansen för räddningspaketen bli högre om väljarna förstod att Tyskland faktiskt - som nation - lånat ut pengar till Sydeuropa (alt. PIIGS-länderna)? Lånar man ut slapphänt, till företag, hushåll, eller nationer som visat sig vara insolventa, bör man rimligtvis acceptera förluster.

Fischer avslutar med en tänkvärd kommentar: "Tyskland förstörde sig självt och den Europeiska ordningen två gånger under 1900-talet. Sedan övertygade Tyskland Väst om att landet hade lärt sig sin läxa. Bara då kunde Tyskland återförenas. Det vore både tragiskt och ironiskt om ett förenat Tyskland, denna gång med de bästa intentioner, förstörde den Europeiska ordningen en tredje gång".

Den mest akuta frågan man måste ställa sig i dagsläget är huruvida länder som Italien, Portugal och Spanien står inför massiva "bank runs", det vill säga att hushållen bestämmer sig för att ta ut/flytta sina pengar från banker i dessa länder till länder som Tyskland. Frågan aktualiseras av utvecklingen i Grekland, där valet i juni till viss del handlar om landets medlemskap i EMU-området.

Vad är uppsidan med att hålla sina euros i t.e.x en spansk bank? Många banker är sannolikt insolventa p.g.a. ickerealiserade förluster relaterat till landets bostadsmarknadskrasch - se fallet Bankia. Givet nuvarande ekonomiska politik i EMU är sannolikt landet Spanien insolvent. Staten kan då inte på ett trovärdigt sätt rädda sitt banksystem utan hjälp utifrån. Det finns alltså ingen uppsida.

Brasveden är samlad i Europa, Greker och Tyskar har hällt bensin över halva kontinenten. Nu saknas bara en gnista.

Gardell-indikatorn varnar för mer börsnedsida

Idag hävdar finanskändisen Christer Gardell att vi har en "bubbla av pessimism" på börsen. Han säger även att börsen är billig. Eftersom jag vaknat på fel sida valde jag därför att gå tillbaka några år i tiden och hitta tidigare köplägen enligt Gardell:

• 2007-08-08 "Vad vi ser nu är en kreditfrossa och jag ser det mer som en piruett på finansmarknaderna."
• 2008-03-11 "Börsen lågt värderad"
• 2008-05-15 "Den långsiktige ska inte sälja nu"
• 2008-10-01 "Förbjud blankning!"
• 2011-07-13 "Hedgefonder dödar börsen"
• 2011-09-01 "Robothandeln gör att börsen blir en lotteriverksamhet"
• 2012-05-24 "Bubbla av pessimism"

Hmm. Kanske har Gardell rätt och det är ett köpläge redan nu? I september 2011 uttalade han sig faktiskt nära en lokal börsbotten (strax påbörjade Fed sin "Operation Twist"). Alla andra gånger låg det värsta framför oss. En av sex gång enligt ovan har det lönat sig att följa hans råd.

Man bör alltså passa sig mycket noga om man är lång när Gardell beklagar sig om börsens låga värdering.

Källa: Yahoo Finance

Väljer grekerna kakmonstret i juni? Tre frågor som söker ett svar

När jag skrev senast var månaden februari och då trodde jag att Riksbanken skulle fortsätta på inslaget räntesänkarspår på grund av sämre makrostatistik. Nu har statistiken visat sig vara tämligen volatil och svårbedömd för svensk del, och majoriteten i direktionen mumlar halvt obegripligt om huspriser och hushållsbelåning i protokollet. Belåningsbollen hör väl egentligen hemma hos Finansinspektionen (FI). Om det inte är så att Ingves et al inte litar på bolånetorsken Borg och hans hejdukar inom FI av inrikespolitiska skäl (det kan vara politiskt inopportunt att sjösätta skärpta bolånetak inför ett val där borgarna redan ligger risigt till).

Internationellt ser det ut som att de mest framåtblickande indikatorerna (inköpschefsindex och olika mätare på stämningsläget hos företag och hushåll) har utvecklats i negativ riktning i de flesta större ekonomier, med undantag för USA. De finansiella marknaderna har dock mestadels varit präglade av skuldkrisoro (främst Grekland men även Spanien), vilket sänkt världsbörserna påtagligt. Åtminstone fram till studsen som inleddes denna vecka.

Några frågor som kommer att avgöra utvecklingen framöver:

1. Kan USA:s konjunktur hålla igång hygglig trots inbromsningen i Europa och i Kina?
   Det är mycket ovanligt med USA:s inköpschefsindex ISM på dessa relativt höga nivåer gentemot Kina och Europa. Antingen kommer USA dras ner, eller så hjälper USA de andra länderna upp. (Se även nedan om ekonomisk skada)
2. Röstar grekerna rätt den 17:e juni?
   Det grekiska partiet Syriza vill både ha kakan kvar och äta den. Om Syriza vinner valet i juni kan man snudd på garantera mycket tuffa förhandlingar med Trojkan, och att förhandlingarna bryter samman bör då åsättas tämligen hög sannolikhet. Spelar Trojkan tufft kommer Grekland då tvingas att lämna EMU, och potentiellt även EU. Om grekerna istället röstar på Ny Demokrati / Pasok är risken mycket mindre för att förhandlingarna bryter samman. Grekland stannar då i EMU. En euroexit riskerar att bli mycket jobbigt för världens börser initialt då Spanien mfl länder riskerar att drabbas av intensifierade bankkriser. Optimisten i mig noterar att de senaste opinionsundersökningarna inte alls pekar på en tydlig Syriza-vinst.
3. Hur mycket ekonomisk skada har skett pga den senaste tidens skuldkrisoro och turbulens? Börsfall översätts till minskade förmögenheter och ökad osäkerhet, vilket riskerar att leda till sämre konsumtions- och investeringstillväxt, åtminstone på kort sikt. Dessutom kan det vara så att företag- och hushåll i skuldtyngda euroländer nu i än högre grad än tidigare börjat misstänka att en euro i det lokala banksystemet kanske inte är lika mycket värd som en euro i starka Tyskland. I så fall riskerar vi att få se äkta bank runs (tänk Northern Rock) inom kort.

Vill det sig illa kommer världens börser, och räntor, att se mer nedsida in i det tredje kvartalet, varpå en snar tsunami av likviditet och räntesänkningar åter kommer att skicka upp börser med mera till nya höjder.

Över och ut.
Otto

Alexis Tsipras (Syriza)