Europas ledare lever i ett elfenbenstorn

Dagens citat får sägas komma från Paul De Grawe, som skrivit mycket klokt i skuldkrisfrågan (länk):

Academics have the reputation of living in an ivory tower far away from the realities of the world. My impression is that instead of the academics, it is the European leaders who have been living in an ivory tower. 

Disconnected from the economic and financial realities, they have created an institution that does not work and will never do so properly. Now they are creating a financial gimmick that, in their fantasies, they expect to solve the funding problems of major Eurozone countries. It is time for the European leaders to step back into the real world.

Även om Merkel et al kommer kommer överens så småningom om EFSF-leverage, bankrekapitaliseringsprogram, Grekisk haircut, med mera, så är det sannolikt att vi givet den allt djupare recessionen och dessa ständiga feldiagnoser i skuldkrisfrågan kommer att behöva återbesöka ämnet åter inom kort. För eller senare kommer de tvingas till att göra det rätta.

Blir Operation Twist samma "succé" som QE2?

En sak jag funderat på är om inte Operation Twist kommer att bli samma "succé" som QE2, dvs att denna stimulansåtgärd skickar upp börsen vilket i sin tur ger vissa positiva realekonomiska effekter genom att hushållens nettoförmögenheter stiger och att företagens balansräkningar ser bättre ut. Stigande förmögenheter översätts normalt sett till minskat sparande, vilket ger konsumtionen stöd.

Hittills påminner "price action" om effekterna från både QE1 och QE2 (hittar tyvärr ej bildkällan nu)

Ekonomerna har också blivit "positivt överraskade" av ekonomisk statistik i USA, efter att ha blivit negativt överraskade en längre tid. Så var fallet även efter QE1 och QE2.

Notera även att Jon Hilsenrath i WSJ nyligen antydde att ytterligare QE (med sikte på bostadsobligationer ) kan komma att sjösättas inom något kvartal.

QE1 och QE2 syftade till att blåsa upp tillgångspriser till (för) höga nivåer. Operation Twist fungerar ungefär som QE2. Politiken "lösgör" pengar som får söka sig till andra "mer riskabla" tillgångar. Detta ger förstås kortvarig skjuts men ger problem när mikrobubblan spricker.

Om Européerna gör något vettigt inom kort kan vi ha lagt grunden för fortsatt börsuppgång.

Det luktar 1930-tal, sjösätter Européerna århundradets policymisstag?

Undertecknad är så konjunkturbaissig att han nästan faller ned från soffan. Förvisso har USA-data överraskat positivt i ett par veckor, vilket gett hopp om att USA:s ekonomi kanske undviker recession. Septembers "starka" siffror kan dock till viss del ha att göra med att proppar i den globala försörjningskedjan post-tsunami nu har släppt. Exempelvis var detaljhandeln i USA mycket stark p.g.a. en rejäl studs i försäljning av japanska bilar. Sedan i april har det varit brist på japanska bilar p.g.a. tsunami- och kärnkraftstragedin i mars. Tills nu. Även Europeisk data har på sina håll inte varit lika eländiga som väntat, till viss del av samma skäl (se exempelvis Italiensk industriproduktion i augusti).

Bättre data motiverar multipelexpansion på börserna på grund av att de upplevda recessionsriskerna minskar. Det kan nog hålla i sig ett tag om inte Européerna sjabblar bort sig i helgen.

Århundradets policymisstag?
Blickar vi framåt känns det dock som att Européerna strävar efter att återupprepa 1930-talets depression. Då, i USA, krympte mängden pengar i omlopp eftersom hushållen tog ut sina pengar ur bankerna, vilket framkallade "bank runs" vilket spred sig över landet. En ökad kontantandel hos hushållen översätts direkt till att den monetära multiplikatorn krymper. Under några år på 1930-talet krympte mängden breda pengar (M2) med en tredjedel. Finns det färre pengar i omlopp går det helt enkelt inte att hålla aktiviteten vid liv vid samma nivå som förut...

Nuförtiden fungerar dock bankväsendet annorlunda. Istället för kassakrav och kontantandelar bestäms den monetära multiplikatorn av bland annat kärnkapitalrelationer och kraven på desamma. Bankernas kärnkapital påverkas nu negativt p.g.a. recessionen i EMU-området och p.g.a. nedskrivningar av värdet på statsobligationer (Grekland, Portugal, Irland, Spanien, Italien...) Om banker tvingas ha högre kärnkapitalrelationer av reglerare kommer de, i strävan att stärka sina kapitalrelationer eller för den delen bibehålla räntabiliteten på eget kapital, krympa sin balansräkning. Det är vid dagens aktievärdering oaptitligt att nyemittera aktier.

Effekten blir tyvärr samma som under 30-talets depression. Bankernas balansräkningar krymper, det blir svårare att låna även för kreditvärdiga företag och hushåll, och det blir också allt annat lika dyrare att låna.

Sverige står inte isolerat. Marknadstryck, regleringar (Basel-3), Finansinspektionens tal om höjda riskvikter på bland annat bolån, Finansminister Borgs höga tonläge och tal om bankers "riskabla" finansiering i utländsk valuta, allt verkar åt detta håll just nu. Banker och bolåneinstitut har redan skruvat åt kreditkranen i Sverige och kommer att skruva åt den ytterligare framöver. Detta bådar illa för företag och hushåll, främst de med sämre kreditvärdighet. Det har också negativ bäring vad gäller den svenska bostadsmarknaden. Ligger du med rörlig (3-mån) boränta är det möjligt att du står inför både höjda räntekostnader och svårigheter att faktiskt rulla lånet vidare under kommande år om det vill sig illa.

Grundläggande nationalekonomi kan faktiskt ta oss en bit på väg i att förstå sambanden.
Kvantitetsrelationen säger oss som bekant att PQ=MV, där P = prisnivå, Q = kvantitet (BNP-volym), M=mängden pengar och V=omsättninghastigheten på pengar.

V, omsättningshastigheten, kan sägas minska på grund av att kärnkapitalet urholkas av kreditförluster & nedskrivningar på statsobligationers värde. Till detta ska vi nu lägga myndigheters strävan att ålägga bankerna höjda kapitalkrav. År 2009/2010 diskuterade de att göra det omvända, att minska procyklikaliteten...